Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

trodde att han var tvungen att besöka Ha: mish innan det blef för sent — ty då Eller mötte honom ute, hade hon sagt bonom hurt det förhöll sig — och han hade derföre gåt! dit samma qväll. ; Om någonsin bittra förebråelser blifvi utslungade, så var det dem som nu träffad Gerald. Icke högljudda, de hade då kanske haft mindre udd, men sorgsna och straffande i all deras smärta. Roland stod uppräti framför brodern likasom han nyss stått framför hans hustru, med samma bleka, ångestfalla ansigte, samma våldsamma sinnesrörelse som lät honom skälfva från hufvudtill fot Hans röst var klagande, orden haltqväfde som af snyftningar. ..-... år Var det ej nog att jag en gång för längesedan skulle bringa vanheder öfver Artbu Channing, utan äfven du, en annan af vål olngliga slägt, skulle krossa Hamish? Gode gad! hvarföre låter du. ej din yrede drabba oss! så sannt jag lefver och står här, Gerald hade jag då vetat att du varit dessa nidskrifters författare, så hade jag handgripligen tuktat dig.n Vill du tiga, utbrast Gerald, hvad angål det dig? Angår det ej mig! att en af de ädlaste män, som jorden någonsin bar, genom ett lömskt anfall blifvit bragt på grafvens brädd? Ja, jag bryr mig ä om huru du plåstrar öfver ditt samvete, Gerald, men jag kallar det ett mord. Hvad hade han gjort dig för när? Han var en sann, verklig vän till dig och mig, hvarföre skulle du så löna honom? Om du ej går härifrån, så gör jag detx, sade. Gerald. önad gaf ejakt derpå. Hvem tror du har: hjelpt och:-understödt dig och din familj hela denna tid? fortfor han. Då du var i trångmål för räkningar, dem du ej kunde betala, så var dit någon