Aftonbladet – 5 april 1871, sida 2

Den holländska i Haag utkommande tidningen Dågblad innehåller främst i sitt nummer för i fredags nde med soörgramar omgifna ledande artikel: Ater har den allmänt älskade prins Fredrik af Nederländerna fått en djap sorg. Enligt ingångna underrättelser har hans äldsta dotter, drottningen af Sverige och Norge, bland oss så bekant och så älskad såsom RR Lovisa af Nederländerna, aflidit i tockholm i går kl. 11,20 f. m. Så står då redan den furstlige fadren vid sitt äldre barns graf, ehuru ej mer än fyra månader förflutit, sedan det skakande ögonblick, då han stod vid den grift, der hans oförgätliga gemål sänktes ned till den sista hvilan. Holland deltager djupt i den smärta som drabbat den högt värderade ättlingen af oraniska huset och detta icke blott för hans egen skull. Vårt folk har också i sanning älskat den nu bortgångna furstinnan. Hennes många framstående själens och hjertats egenskaper, hennes innerliga förhällande till sinå föräldrar och sin slägt, hennes intagande och förekommande väsen mot alls, äfven e ringaste, hennes kärlek till konsten, det sköna och goda, hennes sympati för allt äkta nederländskt och framförallt hennes uppriktigt fromma sinne, så fullkomligt öfverensstämmande med hennes höga föräldrars — genom allt detta har hon redan såsom ung flicka förvärfvat sig en säker plats i vårt folks hjerta. Och då hon 1850 drog emot norden, för att bli kronprinsessa af Sverige och Norge och förenas med en henne värdig gemål, såg man blott ogerna att hon skildes från Nederländerna; men öfvertygelsen derom -att hennes egen lycka kunde anses betryggad försonade folket med denna skillsmässa. Med varmt intresse och kärlek fortfor vår nation att följa hennes vidare lefnadsbana och icke minst då hon med sin gemål besteg tronen, för att bli en moder för sitt folk, medförande till det kalla norden sitt varma; för folkets känsla och behof så öppna och tillgängliga hjerta. Ännu helt nyligen, vid sitt senaste vistande i vårt fädernesland, såg hon sig mottagen såsom en nationens älsklingsdotter och tröstades genom folkets lifliga deltagande i hennes smärta öfver modrens död. Följd af vårt lands välsignelser, lemnade hon oss då. Föga kunde man då tänka, att den ännu unga drottningen-— hon blef blott 42 år gammal — för sista gången hade beträdt fosterlandets jord. Har nu ock denna nederländska blomma, som här strålade så vackert och härifrån flyttades till norden, för att äfven der sprida glädje och välbehag, blifvit ryckt från sin stängel, så skall minnet om henne såväl här som der borta icke snart förblekna. Må den furstlige fadren, som nu är nedböjd af sin djupa smärta, den sörjande kunglige gemålen, den bortgångnaas enda dotter och enda syster, liksom hela det oraniska huset, erfara tröst af Gud i denna svära pröfning, så att han låter i deras själar en stråle falla af det ljus, som på ett så herrligt och välgörande sätt kan sprida dager i sorgens natt. TERRAN SRS