Aftonbladet – 4 april 1871, sida 3

anmärker, att man, för att bedöma den verkliga karskteren af denna åtgärd från regeringens sida, bör erinra sig att detta Storthiog är det första årliga och att öfvergången från den äldre arbetsordningen med länga essioner till den nyare med kortare måste för denna gång öka göromålen samt att, utom ett icke ringa antal omfattande lagförslag från regeringen, vigtiga propositioner om upptagand:t af statslån för avläggning a jernvägar och för försvarsväsendet äro framställda. Vidare anmärker tidningen, att mar i allmänhet kan antaga att storthbinget sjelft bäst kan bedöma omfånget af den tid det behöfver för att afsluta sina arbeten. Vid odelsthingets sammanträde den 28 Mars diskoterades en af representanterna för Nordlands amt framställd men af vederbörande utskott afstyrkt motion till en lagbestämning om fördel för lifstiden för förpaktare, som till följd af ålder eller sjuklighet måste upphöra med gårdsbruket. Motionen rör ett förhållande, som isynnerhet är af vigt för nordligaste delen af Norge. Under detidesydligare delarne af landet förpaktningsväsendet mer och mer lemnat rum för sjelfegendom, har det i Nordlandet bibehållit sig i nästan oförminskad nteträckning. Så länge jordegendomarne bibehöllo sig inom samma fawiljer, var förhållandet mellan egare och förpaktare i allmänbet godt. På senare tiden, då egendomarne till en stor del kommit ibänderna på spekulanter, har en försämring i förpaktarnes ställning inträdt. De nya egarne, som blott söka draga så stor inkomst som möjligt af sina egendomar, vilja icke låta förpaktarne åtnjute sådana förmåner som blott stödja sig på gammal häfd. Dettahar äfven åiterverkat på de yngre jordegare, hvilka sitta på ärfda gårdar, och sålunda har en större strävghet uppstått i tillämpningen sf förpaktningskoutrakten. Detta förändrade för. halland har isypnerhet visat sig i fråga om let gamla bruket att gifva ålderstigna förpaktare fördel eller undantag på gården, i let jordegarne vägra att erkänna någon moalisk eller juridisk förpligtelse i detta hänseende. Sådan är anledningen till ifrågavaande motion, Motionärerne ha utgått från tt rättigheten till undantag i sjelfva verket inderförståtts i kontrakten och att jorddrotfns vägran såldes är att ance som stt brott not, öfserenskommelsen.. Utskottet har moiverat sitt afstyrkande dermed aw faststälandet af en sådan rättighet gerömen för seja landet och äfven för framtida förpaktlingskontrakter gällande leg skulle vara ett ngrepp i egandsrätten och kontraktsfriheten. De talare, som vid diskussionen. yttrade sig, gillade äfven motionen i dess -uråprunglita ydelse, men ansigo att något borde görss i sken, Hr Richter förordade, såsomen tuöjig utväg, att förpaktare, som opphört att rara arbetsför, skulle inom vissa gränser beättigas ett — mot vissa gerantier för egaen — öfverlåta gårdsbruket på ansan.poron. Thioget stannade enhälligt så när som å fyra röster i det beslot att anhålla, stt egeriogin måtte taga i öfvorvägande, huraida icke en revision af förpaktningslagstiitingen kan: anses af behofvet påkallad, och neddela storthinget det resultat hvartill hon ommer.