ende nästan syntes lika strålande som förr. Ellens far, mr Huntley håller. på att åter vinna den förmögenhet han fruktade vara förlorad. Till n början har han skickat Ellen tvåhundra pund; dem hon emottagit just i dag.. Ah, det var ju förträffligt, Hamish!. Ja, så är det!s svårade Hamish sakta och ödmjukt, i det några ord just nu framställde sig för hans själ: Herrans nåd är stor emot dem som Honom frukta. Ja, an allt fogar sig ju så, att jag får döi nd. g Mrs Channing, som varit utgången i några angelägenheter, kom nu in och afbröt samtalet. Hon sade åt Roland att hon mött Gerald ute på väg till sin hustrus bostad och Han hade lofvat att besöka dem, Jag trodde att hän var vid Sunny Mead hos Dick. Han sade sig nyss våra äterkommen derifrån, svarade mrs Channing. Hvad tror du, Hamish?Tank om han har något bud till mig! utropade Roland. Hamish log. Roland hade i familjerådet, då Annabel äfven varit närvarande, yppat sina planer på förvaltareplatsen hos sir Vincent... Han hade, såvidt han kunde erinra sig, ordagrannt upprepat -brefvets -innebåll för dem och Hamish hade skrattat tills han började, hosta: Kanskex, svarade Hamisu mel en ri. af sitt fördna skämtsamma hane. —-aymt rald medfört din utnämning, P—har GeDetta var tillräckligt -wolandi, dit och fråga honom Jag skall springa Åtminstone får. , sade Roland. ifrigt. tagit pen 5 cvag höra huru Dick bar uppEk ud hastade åstad. Det var en klar, t afton med skarp köld, och han sprang hela vägen till mrs Gerald Yorke. (Forts)