var döende. . . Roland, som alltid ansåg mrs Jones lika pålitlig i sina, omdömen som hon var skarp i sitt tal, hade från denna. stund endast väntat på sin väns död. Förut hade han, ombytlig som vinden, ena ögonblicket gifvit vika för sorg och förtvifan och det andra åter varit lifvad af den mest öfverspända glädje öfver hvad han inbillade sig vara en lenge i sjukdomen. Vinterdagen hade öfvergått till skymning och rummet var ej upplyst annat än af brasans fladdrande sken. Hamishs utseende tycktes Roland förändradt, det hvilade som en skugga deröfver. Det hade gått besynnerligt till på byrån denna eftermiddag: mr Brown var frånvarande, Hurst hade rest hem öfver julen och mr Bede Grentorex visade sig ej, ingen fanns. som kunde ställa i ordning arbete åt Roland. Han tyckte sig således rätt så gerna kunna begagna tillfället att apna sig någon hvila, och lät Jenner och hans skrifning sköta sig sjelfva.:sFörst hem; för att se huru der stod till, ty det var samma deg som miss Rye, blifvit ställd under bevakning af Butterby, fänn Roland sin nyfikenhet otillfredsställd, ty der hadeingenting vidare tilldragit sig. Polismanzen var ännu qvar på post i huset, mra Jones och Miss Rye sutto i hvardagsrummet. Det är skamligt gjordt af Butterby! puttrade Roländ i det han fortsatte sin väg till Channing. Här satt han nu på sin vanliga plats och betraktade de kära drag som snart tycktes ämna för alltid förblekna och Roland tänkte dervid att ban aldrig på jorden sett någon så lik en engel. Hamish hade fallit-i en lättslammer; hvilket han ofta gjorde vid den tid då dagsljuget började aftaga och skymningen inbröt, TT som af ett slags instinkt, ofta märk. bar hos de små, hade lärt att någon stor och