sa PST ISTART EIA IRAG BRN SAG DATE STARTAR EAT TS RETAS RATES Rältegångsoch Polissaker. Stölden från urmakaren Wennermark. Etter nära fyra månader har det ändtligen lyckats att få sanningen fram i detta mål. Urmakaregesällen Carl Svensson, hvilken såsom misstänkt för stölden häktades dagen efter dess föröfvande den 16 December, har som bekant alltsedan dess sutit häktad och vid alla de med honom hällna förhör enständigt förnekat sig hafva begått brottet. Detta oaktadt dömdes han, såsom öfverbevisad ansedd, sistlidne tisdag af rådhusrättens sjette afdelning att undergå 3 års straffarbete samt att i sex år vara medborforligt förtroende förlustig, och affördes hani redags till straffoch arbetsfängelset å Längholmen. Hvad emellertid Svensson ej kunde förmås att medgifva inför rätta, drog han alldeles icke i betänkande att första aftonen af sitt vistande vid Långholmen oförbehållsamt delgifva en af sina nya kamrater, fästningsfången A. J. Olofsson. Sedan Svensson omtalat att han mot sitt nekande blifvit dömd för den ifrågavarande stölden, tillfrågades han af Olofsson: ;Men nog var det väl ändå du som stal klockorna? hvarpå han utan betänkande svarade: Ja, det förstås Derefter meddelade äfven Svensson att han lemnat uren, inlagda i en låda; i förvar å ett mjölkmagasin på Österlånggatan. Nu ville det sig likväl icke bättre än att vg Olofsson med fredagsdygnet uttjenat sin strafftid vid Långholmen och frigafs derifrån klockan 10 förmiddagen i lördags. stället för att då till hr Wennermark eller polisen anmäla förhållandet, går Olofsson att uppsöka en bekant, vattenledningsarbetaren F, O. Dufva, och tillbringade hela dagen ute i staden med denne. Mot aftonen befinna de sig inne på en krog å Söder, men då var det för Olofsson ogörligt att längre kunna hålla inne med sin hemlighet. Han omtalade gålunda för sin vån Dufva att Svensson stulit uren och hade förvarat dem här i staden, men kunde ej förmå sig att för Dufva yppa stället der uren skulle fionas. Dufva blef då förargad på sin vän Olofsson och begaf sig ut på gatan efter patrullerande konstapeln Rooth, som, upplyst om förhållandet, anmodade dem båda att medfölja till detektiva polisafdelningen, der kommissarien Johansson tog Olofsson i enskilt förhör och lyckades, ehuru Olofsson till en början nekade för all vetskap om saken, förmå honom att fullständigt omtala allt. Uren återfunnos också alla i orördt skick, inlagda i en väl tillsluten och med adress Arvid Cederstedt, Gnesta försedd låda, å det uppgifna mjölkmagasinet, der lådan alltsedan den 16 December stått på golfvet utanför disken. Förestånderskan för magasinet berättade att den 16 December kl. 8 på morgonen en ung karl, hvilken hon ej kände ens till namnet men trodde sig -ha sett på magasinet några gånger förut, inkommit och bedt att få ställa in nu ifrågavarande låda på en timmas tid. Efter klockan 9 hade han återkommit och begärt att lådan skulle få qvarstå tills vidare, men sedan dess ej mera afhörts. Det finnes ej ringaste avledning till det antagande att förestånderskan skulle ha ens anat huru saken hängde tillsammans. Straxt på morgonen den 16 December fattades misstankar af polisen emot Carl Svensson, och då han, åtföljd ar en konstapel, gick till urmakareverkstaden vid niotiden på morgonen och derifrån skulle gå att till verkstaden hemta hr Wennermark, beredde han sig sannolikt på samma gång tillfälle att för andra fen gå till mjölkmagasinet och då, såsom ofvan nämnts, bedja att lådan tills vidare skulle få stå qvar. Svensson insåg redan då att han skulle blifva häktad, hvilket ock skedde samma dag. : Poliskommissarien Johansson reste i går ut till Långho!men och hade der ett samtal med Svensson, som likväl oaktadt allt synes vara uppdagadt i denna sak, fortfarande förnekar sig ha begått stölden. Länge skall han vål sannolikt icke vidhålla detta påstående. — BSedelblankettstölden i Kristianstad. Om denna berättar Kristianstadsbladet följande: Stölden ä grosshandlaren Wendels kontor har flera dagar varit föremål för polisundersöknving. Följande omständigheter hafva hittills kommit i dagen: Hos bandlanden Elias Jonasson i Torsebro infann sig i måndags morse arbetskarlen Blomqvist från Kristianstad och begärde att få köpa en snusdosa för 25 öre. Derefter köpte han ffera småsaker, och då han skulle liqvidera, lemnades för hvarje ång en ny femriksdaler af Kristianstads enskilda bank. så att Jonasson slutligen tillvexlat sig 5 dylika sedlar. Jonasson, som icke hade kännedom om den stöld, som föröfvats hos grosshandlaren Wendel, fästade icke vidare SARS vid sedlarnes beskaffenhet; men då Blomqvist aflägsnat sig, granskade han sedlarne och fann då att de sakvade två underskrifter. Genom Jonassons föranstaltande blef nu Blomqvist, som äfven på andra ställen sökt vexla flera femmor, arresterad och afförd till Kristianstad. Den tilltalade erkände vid polisförhöret att de femmor, som han bortvexlat i Torsebro, voro stulna å grosshandlaren Wendels kontor. Enligt B:s uppgift hade stölden föröfvats af en arbetskarl vid namn Nils Björnsson, som jemte B. var inneboende hos en familj Rask i den 8. k. Krokiska Arden. När Björnsson efter stöldens föröfvande ram: på natten återkom, begåfvo sig de båda stallbröderna ut till Näsby, hvarest rofvet delades. Björnsson, som likaledes blifvit inmanad i häkte, örnekar sig hafva begått stölden och påstår att a beråctalge är osann: Penningarne ärg änny ka billekutakömne: B. säger sig vid häktandet Torsebroha bortkastat de penningar han innehade, hvilken uppgift dock påtagligen är ogrunlad. Spaningarne forigå oafbrutet. RTOE eat IA RA