Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

skiljsmessa säga henne att huru felaktig jag än måtte vara, var jag dock icke den skurk man ansåg mig för. Det är besynnerliga go AE som kunna hända här i lifvet, mr Bede Greatorex Ni må väl säga det. En sådan ed var orsaken att jag händelsevis mötte Alletha. Ryd några minuter efter min ankomst till Helstonleigh. Glömsk af min förklädnad staonade jag för att tilltala henne och jag erinrar mig ännu hennes förvåning. Men jag hade ej mod att in benne allt hvad som händt, jag omtalade endast att jag råkat i bekymmer genom falska vänner och att jag var sjuk — hvilket ej heller var någon osanning — samt frågade om hon kunde skaffa mig herberge för ett par dagar eller ge mig anvisning på något sådant der jag kunde vara ostörd och för mig sjelf. Resultatet blef att jag kom till mrs Jones hem, införd der som en främling, Godfrey Pitman — namnet tog jag af en slump — och innan jag åter lemnade. detta hus, fann jag mig på ett besynnerligt sätt i den der affären om mr Olliveras död. Bede Greatorex teg. En tillfällighet! ja, en som blifvit bestämd af försynen. SHvarföre jag på en gång skulle drabbas af så många missöden, är ej lätt att förklara, fortfor George Winter. Jag började min bana med hopp och förtröstan att samvetsgrannt kuona TA mina pligter och jag har försökt att hålla i dermed, men ödets gudinna har ej varit nig huld. Det gifves andra emot hvilka hon varit ännu mera oblid, sade Bede med rlla dold sinnesrörelse. Äro edra förbindelser i Birmingham godtgjorda? En annans förbindelser menar ni, sir. Jag hade inga skulder för egen del Ja, jag