LITTERATUR-TIDNING. ij ianehbåll: Svenska fornminnesföremingens tidskrift. — Tidskrift för hemmet — Tafvelgalleri från stageF I Dalom. — Mordiska tafler. — Litteraturoch konstnetiser. Svenska fornminnesföreningens tidskrift. Första bandet, 1:a häftet. (Stockholm 1871.) ) Svenska fornmionestöreningen, stiftadi-sluI tet af år 1869, med ändamål att efterforska, Jundersöka och bekantgöra svenska minnesmärken och muntliga öfverlemniagar från äldre tider; hvilka äroaf intresse i etnologiskt, kulturhistoriskt eller konsthistoriskt hänseende; hår nyligen. börjat utgifva en arkeologisk tidskrift under ofvanstående titel. Det nu utkomna häftet inledes med redogörelse för förhandlingarnö vid årsmötet i Wexiö förliden sommar. Det inoehåller dessutom flera atförliga uppsatser i srkeologi och konsthistoria. Bland dessa nämna vi i första rum met O. Montelii uppsats Svensk konst under hednatiden, hvari utförligare behandlas en fråga som under Wexiömötet var föremål för diskussion, nemligen den, ;huravida det på våra gamla minnesmärken finnes. en ornamentik, som kan kallas egendomligt nordisk och verkligt inhemsk. Författaren anför åtskilliga bevis, illustrerade genom 11 vackra träsnitt, att den nordiska drakoch -ormslinge-ornamentiken icke är något lån från Irland eller annat håll och kommer ti!l det resultat, att våra förfäder under hednatiden verkligen egde en konst, hvilken icke — såsom t. ex. gotiken — omplanterades i svensk jord först 8edan hon i ett annat land hunnit sin blomstring, och hoopas att denna konststil, som vader sårbundraden gifvit uttryck åt vära törfäders smak, men i sedermera. långliga tider varit förgäten i Sverige, skall åter spela ep roll i vår. kulturhistoria genom att bära upp en sannt fosterländsk konst, hvilkens förverkligande är af omätlig vigt för hela: vår framtida utveckling. Bland öfriga uppsatser förekommer en synnerligen bebjertånsvärd redogörelse öfver den upprörande vandalism, som helt nyligen: öfvergått det Thottska grafkoret uti: Torrlösa kyrka i Skåne, i det några landtbrukare, understödde sf församlingens kyrkoherde, på allmän sockenstärmea . refvo, att det gamla koret, som vid den förna kyrkans rifning fått stå qvar, år 1863 fullständigt rar. åerades och ornamenterna dels försåldes anktion (hvarvid bland amat ett präktigt kopparklot, som pryde kapellets takspets, af köparen förvandlades till en kaffekanna!) dels likgiltigt bortkastades. Sjelfva murarne till koret,.som — enligt. hvad det sades — vorosfärdiga att rasa och förorsaka skada på menbiskor, som kommo dem nära, motstodo länge. de nedbrytandes bemödanden så att de endast med jernstänger kunde fås sönder, men omsider lyckades man i sitt förehafvande, och det vackra monumentet är nu fullständigt förstördt. Uppsatsen är författad af artisten Mandelgren, somösjelf Varit å ort öch åtälle (1865) och i ett hörn af den nya kyrkan sett några illa medfarna bitar af epitafierna. För öfrigt innehåller tidskriften: en intressant afhandlipg om Svenska folket i sina ordspråk., af V. Granlund, en tänkvärd framställning af våra arkeologets nögtor Sven Nilsson om önskvärdheten af att vederbörande kongliga förordning måtte ändras så, att jordfynd af brons må, i HKbet med de af afsten och jern, bli finvarnes tillhörighet; en uppsäts af C. F. Wiberg om Gestriklands fornborgar, (med 1 träsnitt); kortars meddelanden afP. E. B—-d: om Inglinge hög, som är Svenska fornminnesföreningens egendom (med 3 tfäsnitt) samt om Kalkudda skans, öfver hvilken meddelas en af C. M. Nyströn upprättad särdeles vacker höjdkarta. Häftet slutar med en folkvisa från Wintråsa och Hidinge bergslag i Nerike, ord och mösik. Utstyrseln, hvad papper och tryck (från J. A. Riis officio) angår, är sådan att den icke blott är nitid utan rent af ståtlig. Tidskrift för hemmet, tillegnad nordens qvinnor. Trettonde årgången, törsta häftet. (Stock holm, 1871.) Det nyss utkomna häftet af denna tidskrift innehåller, utom åtskilligt annat, .en Uppsats öfver en af dagens mm — den om un qvinvas eganderätt — Tförtjent af allmänhetens synnerliga. uppmärksamhet, ty med öfvertygelsens värme äro här förenade sakkunskap och bindande bevisning. Skall jag fråntaga mina söner för att rikta mioa mågar ?,frågade sig svenska riddarbusets magnater, då man iör några årtionden sedan yrkade lika arfsrätt utan afseende på kön, och de kunde säkerligen då icke föreställa sig att mågens rättighet öfver dotterns art någonsin skalle kunna ifrågasättas, Från denna utgångspunkt meddelas en kortfattad historik öfver de senare årens reformer i lagstiftnipgen om ntvägar till sjelfförsörjning för qvinnsn, och detframbålles buruledes man, sedan konstakademier, slöjdskolor, postoch telegrafbyråer; kartritningsverk, bankbefattniogar m. fl, verksamhetsfält blifvit. öppnade för .qvianan,.småningom kommit--uaderfond med att inånga platser med fördel kurna fyllas af den mindre högt än mavnen aflönade men derför icke mindra flitiot arhatande avinnan: vtterligare