Aftonbladet – 1 april 1871, sida 2

HÖOFel OUaLIL HUUVIA UVINRVUNNGUUS UVIHVAT skyid. EST TLDEAORTIRD SAST S Den uppgörelse, som kommit till stånd mellan mairerne och centralkomitön i Paris, och hvilken hufvudsakligen gick ot på, att en chef för nationslgardat skulle utses genom ellmön omröstning och att kommösalrädsvalen ofördröjligeo skulle företagas, meddelades nationalförsemlingen i Versailles den 25 Mers och föranlät Louis Blanc att föreslå, att församlingen skulle förklara, stt mairerna och derag adjoints handlat såsom gode medborgate. Församlingen tycktes dock icke vara synnerligen ifrig att uttala ett dylikt erkännande, ty hon tann lämpligt att hänvisa förslaget till vederbörande utskott. Församlingeng reaktionära skaplynne och hennes fiendtlighet mot. de republikanska idberna börja allt mer skymta fram, och lägger man bärtill den oginhet hon visat mairerne, torde det icke vara för mycket sagdty om man påstår, att hon genom allt detta bar icke ringa andel i skulden för hvad som tilldragit sig i Paris. Hon börjar också möta allt större miastrosnde hos ordningsvännerma: ej blott i Paris, utan i hela Frankriko. Men tillskrifver henne hemliga ylamer att återupprätta monarkien och beskyller henne att låta landet störta sig i medborgerligt krig för att på dess ruiner uppföra en på samma gång legitimistisk och klerikal regkt. Situationen bar med öfverraskande häst förändrat pie: För några veckor sedan var den ut netionalförsamliogen utgångna regeringens ställning fast och församlingen sjelf åtnjöt auktoritet. Landets framtid var då ännu jemförelsevis ljus trots förlusten af två vigtiga provinser; ehura svårt pröfvadt för ögonblicket, vardet rikt på resurser ör fråämtiden under en moderat republikansk. styrelse med kloke och sansade män i spetsen. Mn en-helt annan tsfle upprullar sig nu. Man befarar en antagonism mellan Thiers och församlingen. Denna senare är söndrad och varmäktig,och det är fars värdt, att den åldrige statsmannen skall digna ned under sins ansträngnpingars börda. De från den gamla lagstiftande kären välbekanta Btormiga scenerna börja gå igen i den nyå församlingen, der partierna med yttersta förbittring uppträda mot hvarandra, och föröfrigt gör man sig-godtid med att bringa å bane och diskuterg hvarjehanda mer eller mindre obetydliga saker, glömsk af tt landet i sin yttersta nöd väntar ett handlingssätt af helt ännat slag. Bland dylika frågor, hvarmed församlingen ständom upptsger sin tid, finner man sådana som följande: Ea fepresenkant Terget, föreslår, att Erankrike skall adoptera barnen efter de nationalgardister, som dött för ordningens sak; en annan, dOsmoy, vill, att församlingen skall besluts en tacksägelse. till. det nästan enda regemente, som gjort sin pligt; Ducoing väcker motion, att församlingsmedlemmarne skola till sin säkerhet erhålla något kännetecken 0. 8. V. : Versailles är öfverfyldt af parisare, som i massa taga. sin tilllykt dit och klaga öfrer bristen på sammanhällighet mellsn ordningsvännerna; de bade väntat sig mycket af en revy, som Schoelcher föreslagit, en hvilken ej vann anklang hos mnationalförsamlingens medlemmar. Öfverallt klagomål och harm öfver upproret, men ingenstädes någon kraftig Viljö att gå insärgenterna på lirvet. Invänarne ha föredragit att packa ihop sina egodelar och draga sina färde framför att slåss. Provinserna hysa deltagande för hufvodstaden, men ringa lust avt uppoffra sig för deas-skull. I -regeringskretsarno beklagar man, att man gifrit etter för högern i nationalförsamlingen och sl-git sig ned i Versäilles, i stället för att direkt begifva sig till Paris och viana medelklassen för sig. Alla klaga, att en medelpunkt soknag; nationalförsamlingen blir, såsom sagdt är, med hvarje plenum allt stormigare och mera opraktisk i sina. beslut; högern skulle gerna vilja störta Picard och lefver blott i de personliga lidelsernas atmosfer. Så skildras i korthet .ställningen. En ny centralkomitå bar efter de förliden söndag företagha municipsivalen konstituerat sig, hvilkens medlemmar likväl troligen till större delen äro desåmina som i den förra komiten. Den kände ledamoten af sällskapet Internationale och anstiftaren af upproret i Creuzot, Assy, har blifvit vald till president. Hederspresidiet är uppdraget åt Garibäldi. Assy beskrifves kom en dyster, slutei karakter med mycken energi och stor kallblodighet. Vid besättandet af de militära platserna har centralkomitön vidtagit åtskilliga förändringar, sedan den hittills varande chefen, Lullier (som vid en sammwankomst i Hötel -de Ville slog-en medlem at komiten i hufvudet med en stol) blifvit afsatt och häktad. En öfverste Duval har erhållit betälet öfver artilleriet. Generalerna Darras och-Oluseret skola hafva fallit ionåd. Darras spelade en framstående roll under de första upprorsdagarne dsn 18 och 19 Mars. Enligt Primes skall han vara en undflydd te