Aftonbladet – 31 mars 1871, sida 3

Inte är det för min skull som jag hittill dolt det, sir Nej. Bede Greatorex visste nog att de var för hans skull, åtminstone för hans in tressen och han kände det djupt, ehuru ha ej yttrade något derom.Stolthet blandat med andra känslor gjorde honom stum. A alla de svåra stunder han genomgått met anledning af John Olliveras död, var. dett: samtal med hans skrifvare icke det mins plågsamma för honom. Han-var tvunge dertill, men han plågades af hela sin själ: Det var ni som tog vexeln ur min pulpe och sedan skref en biljett till mig, sade Bede Jag tog den inte ur e pulpet, sir. El upprepadecöfvertygelse, att nilagtin den, vå ett misstag. Den måste hafva halkat W edra händer då ni läste in de öfriga pappe ren och sålunda råkat falla på golfvet.Kanske tillåter ni att jag nu förklarar huru all gick till. Bede nickade bifallande. Ni kommer kanske ihög att samma daj sedeln förlorades kom på förmiddagen el främling in hit för att tala med mig. Han namn var Foster; jordbrukare och spanmils. handlare nära Birmingham. Jag hade vari ute i något ärende och just som jag ämnad mig in, hejdades jag af en. person, som: be gärde upplysniog om vägen. Då jag gaf ho nom den, råkade vi ömsesidigt igenkänvn hvarandra. På sätt och vis var jag skyldi; honom en summa penniogar: fyrtiofyra pund Sammnel Teague, hvilken ni kanske hört om talas...... Jag vet, afbröt Bede. Samuel Teague hade nyss innan han rymd sin väg förmått mig att teckna mitt nam: under en. skuldsedel och mr Foster hade..pi god tro lemnat-honom penningar på densamma. De hade aldrig blifvit återbetalta. Di: