Aftonbladet – 31 mars 1871, sida 2

STOCKHOLM den 31 Mars. De nyss fullbordade stadsfollmäktigevalen hufvudstaden vitna icke om synnerligen ifligt intresse för utöfningen af denna medvorgerliga rättighet. Af hufvadstadens många usen till deltagande i stadsfullmäktigevalen berättigade invånare hafva i samtliga fem ralkretsarne blifvit aflemnade endast 692 röstedlar. I den valkrets, der röstsedlårnes anal var störst, uppgick det till 201, der det rar minst till endast 70. De förhoppningar, man hyste, att den jomkling i röstmaximum för städerna och särskildt för Stockholm, hvilken beslöts vid 1869 irs riksdag, skulle medföra ett ökadt intresse ör de kommunala valen, hafva således, hvad natvudstaden angår, icke sått i fullbordan. Snarare måste man i det resultat, som den senaste välförrättdingen ådagalägger, se ett bevis på riktigheten af den åsigten, att den eftergift som. gjordes. var alltför obetydlig att icke de mindre röstegarne skulle finna sig fortfarande väga alltför litet i vågskålen för att akta det mödan värdt att i valurgan nedlägga det fåtal röster, som röstskalan tilldelat dem. Visserligen vilja vi ingaluuda påstå, att detta är den enda orsaken till det ringa deltagandet i valen. Mycket lärer väl i det hänseendet få skrifvas på räkningen af en ganska beklaglig likgiltighet för de allmänna angelägenheterna, hvarjemte i sin mån torde dertill bidraga den omständigheten, att stedsfullmäktigskapet numera icke torde vara så mycket eftersträfvadt, utan börjar af mången betraktas såsom ett, i förening med ledamotskap i nämnder o. 8. v., temiligen mödosamt uppdrag, från hvilket man gerna önskar se sig befriad, hvilket betraktelsesätt har till följd att någon valagitation, som kan åstadkomma ett lifligare intresse för valförrättningen, icke förspörjes. Men en mäktigt bidragande orsak till en stor mängd valmäns uteblifvande från valförrättningen är utan tvifvel fortfarande den bland de mindre röstegande befiatliga känslan af deras vanmakt i förhållande till innehatvarne af de större röstetalen, och den rådande föreställningen att valresöltatet mycket lätt på förhand bestämmes af ett litet kotteri större röstegande inom hvarje krets. Under dessa omständigbeter och då den nu vunda erfarenheten af den senast genomförda röformen synes vara egnad att undanrödja alla farhågor hos dem, som befarade att nämnde reform kunde lägga ett alltför stort inflytande i de mindre röstegandea hand och att det följaktligen kunde blifva de, hvilka, såsom det vänligen hette; komme att beskatta de. mera bamedlade; så synes det vara skäl att taga i öfvervägande om icke rätt snurt ett nytt steg på den redan beträdda vägen bör uttagas. Vi tro det nemligen ieke vara välbetänkt äf lagstiftningen att underlåta något, som på densamma kan vara beroende, för att framkalla och underhålla ett friskare kommunalt lif i landet. Att det obegränsade röstmaximut ännu qvarstår hvsd landsbygden sngår, är ett miss: förhållande af den beskaffenhet, att dess undanrödjande väl icke Ningö kan låta vänta på sig, eburu vid denniä riksdag frågan om denna reform trädt i bakgrunden för andra stora angelägenheter, som stå på dagordningen. Såsom en anmärkningsvärd företeelse frår de senaste stadsfullmäktigvalen i hufvudstaden kan slutligen förtjona antecknas, att: en at valkretsåroe icke ens något förberedande valmöte hölls. Det har eljest blifvi häfd att de qvarstående bland kretsens fullmäktige anse sig böra bereda valmännen tillfälle att på förhand samråda om de föreståenda valen, och eburu vanligen dessa sammanträden icke förete särdeles mycken lifaktighet, så utgöra de likväl ett bland de mede!, som kunna i någon mån bidraga att hålls intresset för valförrättningarne uppe, och de vore derföre önskvärdt att de icke komme ur bruk, 1 PENSLA