Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

TAUPU OMIGIGLIL INCEGUCIANAe LO 06 Pad ; Ithingen den 27 skulle riksdagen afslutas RIKSDAGEN. ) Första kammaren. . Inom andra kammaren hade blifvit väckta åt I skilliga motioner om grundskatternas aflögning ij reg om debiteringaoch uppbördsverkens: för enkling. Dessa motioner hade af statsutskottet i dessut :Ilåtande n:r 39 blifvit afstyrkta, delw på grund aj Iden utredning som af utskottet under 1869 och (1870 ärs riksdagar blifvit lemnade dels med an ledning deraf att den år 1869 beslutna omsätt ningen af grundskatterna i penningar först borde tillämpas innan frågan om deras aflösning företa es till afgörande, och slutligen på den grund att rågan om indelningsverkets aflösning, med hvilken Iden förevarande eger ett visst sammanhang, ännu icke blifvit afgjord. Utskottet hade dessutom i Jsin motivering ioryckt den anmärkningen att frå fans lösning svårligen kan ske annat än genom en verklig aflösning, så att staten erhåller det vederlåg för grundskatterna som för deras behof nu är erforderligt ännu mera än förr. Ordet begärdes först af hr C. Ekman, som anmärkte att denna frågas lösning i vårt land liksom de flesta andra länder, af hvilka också största antalet redan bunnit till målet, varit föremål för lifliga önskningar. Men en sådan lösning kunde endäst vinnas genom en proposition från regeringen. Tal., som vid föregående riksdagar yttrat sig för frågans lösning, gjorde det så mycket hellre nu som i utskottets motivering för sin hemställan förekomme ett uttryck på hvilket det vore väl värdt att ag fasta. Det heter nemligen der, att någon likställighet i afseende på grundskatterna icke le ega rum med mivdre än att staten erhölle ersättning för hvad han derigenom skulle förlora. Tal. trodde också, och hade vid föregående riksdag utvecklat grunderna för ett sätt hvarpå det skulle kunna ske, att dessa skatter skulle kunna afiösas utan att staten förlorade något derpå eller jordegarne derigenom alltför mycket betungades. Det vore önskligt att regeringen framkomme med en proposition iämnet; så anart som möjligt, ty ju längre det dröjde med denna frågas lösning; dess mindre sannolikt vore det, att man åt staten skulle kunna bevara den ersättning, som nu skulle kunna erhållas. Tal. yrkade emellertid bifall till utskettets förslag. Frib. C. 4. Raab ansåg det riktigt, att principerna för all jords beskattning blefve lika, men trodde det vara en olycka ifall all jord blefve befriad från. grundskatter,. ty dessa representera en årlig inkomst af mellan 6 och 7 millioner; Hr v. Koch hade förut yrkat på frågans snara lösning. och gjorde det äfven nu, emedan den ersättning som staten hade rätt att erhålla i aflögning för grundskatterna eljest skulle kunna frånryckas den. Då frågan var om den gamla ståndsrepresentationens ombildning, hade tal, varit obenägen derför bland annat emedan han ansåg, att grundskatterna dessförinnan borde ba blifvit aflösta. Tal. hade under, de sedanvdess förflutna rikadagarne. börjat hoppas att han misstagit sig och att man under det mn representationsakicket icke skalle befinnas hågad att utan ersättning fråntaga staten dess ifrågavarande tillhörighet, men under den nuvarande riksdagen hade visat sig symptomer, hvilka gjorde att han fruktade för att bli sannspådd. Det är icke mänga ateg från en viss mening, som nu höres, till den alt man äfven bör utan ersättning till staten utstryka grundräntorna. Tal. ville derföre att något borde göras vid denna sak, innan det blir för sent, och att frågans lökning åtminstone måste förberedas. En representant, hr Carl Anders Larsson, Hade i detta afseende framkommit med ett förslag, som gladde tal., ty detsamma syntes ha fattat den rätta uppslagaäudan. Sedan denna blifvit funnen, är det jemförelsevis lätt att utarbeta detaljerna. Tal instämde för öfrigt i den önskan, som af den förste tal. blifvit uttryckt till kongo rådgifvare, hvilka äro bäst i tillfälle att utarbeta eft förslag, sådant att staten genom dess antagande icke förlorar fåot, medan å andra sidan icke för mycket tager rån de skattdragande. Det år nemligen flera lin dringar i skatteroa som kunna göras och Nvilka äro så beskaffade att de icke medföra förlust för staten. Lal. Uppmanade, att man icke skule bortkasta den id6, som af hr C. A. Larsson blifvit framställd, så mycket mindre som samtliga representanter från ett helt län omfattat densamma. Det kan hända att en tid kommer, då mån icke får aådane anbud. : : Hr Bergstedt trodde i likhet med den förste tal. att. en varm önskan förefunnes om att jordens beskattning måtte bli likformig och att en förändring i detta syfte skulle kunna ake utan att staten derpå förlorade, Tal. ville dock icke ingå i några detaljer i detta afseende. Hvad hemställan af utskottet beträffade, visste tal, att det icke kunde komma till någon annan, men Kan ogillade hvad som i motiveringen blifvit yttradt om sammanhanget mellan denna. fråga och indelningsverkets aflösning. Dessa båda ärenden stå helt ochhållet afskilda från och oberoende ar hvarandra. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rydqvist fäste uppmärksamheten på, att man i länder der-en aflösning af grundskatternå redan egt rum gjort den erfarenhet att mycket lång tid derför erfordras och att den medför oerhörda kostnader. Tal. omrämnde vidare hvad han i Preussen inhemtat angående denna sak, hvilket bevisade att åflösningen icke förhindrade att bes tydliga olägenketer bppstodo, Samma erfarsnbet bade man gjort i Österrike, hvarest man ansåg hela säken för förfeläd och der de skatter som man efter aflösningen erbållit iallmänket ansågös lika fryckaude som skatterna för femtio år sedan. Frib. af Ugglas fratahöll att det vore lämpligast ått vänta med atgärder för grundakatternas aflösning tilldess, att Man futnit huro den bet slutnå förvandlingen i penningar af demsa skatter komme att taga sig ut: Tal, påpekade vidare: skilnäden mellan xflömning af grundskatterna och all jords lika beskattning och sadesig med glädje vilja 46 det senare infördt. Önskade dock att ätskilliga andrä önera, som trycka på ett vida svårare sätt än grunäskatterna, mätte blifra utjemnade. Hoppades äfven att regeringen måtte taga hand om taken, och att dess arbete måtte afte icke blott utjemning åf grundskåtterna utan äfven af andra onera, som trycka på den svenska jorden. Hvad som blifvit yttradt om att i de flesta andra länder grundskatterna blifvit aflösta vore ett misstag. Tvärtoni vore de qvar i de flesta länder. Grefve af Ugglas hoppades med afseende på yrkandena att regeringen skulle taga hand om äaken, att detta måtte ske med stor betänksamhet. Tyngst kändes skatter då de vore så ställda ätt de mäste betalas lika stora äfven under år då inkomsterna af egendomen vore minst: Till en del torde önskningarne at; grundskatterna måtte afIösas bero på afundijuka möt lättare Beskattad jord. Det hade yttratsifarhågor för att representationen skulle kunna bli så svag, att den komme att vika för personliga anspråk, sådane som om grundskatternar borttagande utan aflögning. Tal, trodde-icke att så skulle ske, men om det inträffade; så vore det tid att tänka på en ombildning af representationen. För att bevisa denna frågas sammanhang med den om indelningsverkets aflösande anförde tal-, stt just med afseende på denna angelägenhet den förseglade sedeln fått inom utskottet gifva utslaget, då det gällde att i motiveringen införa de ord somframhöllo, att grundskatternu icke kunde borttagat utan: att statäverket erHöjle vederlag för desamma. sr Hi v. Koch framhöll ytterligare att han yrkade grundskatternas aflösning på det att staten icke måtte förlora sin rätt. Att ändra representationen, då det-visar sig att den låter inverka på sig af personliga intresten är så dags. Trodde: det vara bäst att ställa sig på det närvarandes grund. Sedan diskussioner förklarats afslutad, bifölls ut) I 4 s l