Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 2

ann sträft. Jag vet ej hvad nihar är inne att göra. Ifrån den stund mrs Jones sett John Ollivera ligga död i-hennes hus, och under alla de olika gissningar och misstankar som sedermera uppstått, hade en tanke på möjligheten af att Alletha skulle våra medveten om brottet -eller hafva delaktighet deri, aldrig för ett ögonblick kunnat uppstå hös mrs Jones. Hon stod nu slagen af förvåning cch stirrade på dem alla. Hvad är det ni anklagar min me för, Bnutterby? Advokatin Olliveras döå? aJa, så är det.o Houra vågar ni göra det? Hör på, mrs Jones, gada Butterby i öfvertygande ton och lade logot sid hand på hennes arm, Jag har sagt miss Rye och jag upprepar det för er, att jag måste lyda ligens befallning och detta är ej mitt fel. Hade jag ej komitit bit, så håde någon annan gjort det, som måhända utfört sitt uppdrag mindre grannlaga. Ett så förständigt fruntimmsr som ni är, bör ej kunna undgå att se såken från dess rätta sida. Jag vill ej påstå att hon är skyldig och jag. hoppas hon skall kunna bevisa. stt hon ej är-dst, men det kan jag säga:er, mrs Jones, att det finns-dem göm från första stunden misstänkt henne. Mrs Jones var, som mr Butterbysågrannlaga antydt, ett förståndigt fruetimmer, men hon började känna sig tveksam, Icke öfver hvad han yttrat, tr et brydde hon sigej mycket om, men vid åsynen af Alletba som tyst, -blek soch upprörd stöåde sig emot vägs gen och att dömes. efter utsesnäst var tera lik en trottslig än en oskyldig. Det förundrede äfven mrs Jones att hennes syster ej ; yttrada ett ord till sitt försvar,