Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 2

JC SUMNS NIOCKAN 11,00 UMD. Den debatt, som i går middag egde rumil. Första kammaren rörande frågan om grundskatternas aflösning, hade en viss märklighet derutinnan, att ätskilliga af kammarens ledamöter begagnade tillfället att gifva uttryck åt sina bekymmer deröfver, att den stora makt, som i den nya representationen blifvit inrymd åt jordegare-intresset, möjligen kan komma att begagnas för att en vacker dag genomdrifva grundskätternas utstrykande med ett penndrag: Man fann ett betänkligt symptom i detta hänseende i hvad som under denna riksdag tilldragit sig och erinrade, att det var blott ett steg från yrkande på indelningsverkets eftergifvande till anspråket på grundskatternas utstrykande. Det var hufvudsakligen af dylika bevekelsegrunder, som åtskillige talare, utan att nu yrka något annat resultat än det till hvilket utskottet kommit, och hvilket innefattade ett afstyrkande af de i ämnet väckta motionerna, ansågo sig böra lägga konungens rådgifvare på bjertat angelägenheten af en snar lösning af denna fråga, innan det, till följd af jordbruksintressets nyss antydda makt inom representationen, tilläfventyrs kunde bli för sent. I denna riktninz yttrade sig brer C. Ekman, A. C. Raab, Bergstedt och v. Koch. Deremot framhöllos af hr Rydqvist de störa svårigheter och kostnader, med hvilka en aflösning skulle vara förknippad; af frih. G. af Ugglas vigten af att först se huru förvandlingen af grundskatterna i pomningar komme att slå sig ut, hvarförutan, enligt denne talares åsigt, det aldrig borde blifva fråga om en aflösning utan blott om en afjämningt Grefve L. af Ugglas trodde åter, att man i denna fråga måste vara ytterst betänksam och väl komma ihåg, att jordegaren aldrig betalt det Kapital;-på hvilket grundskatterna utgöra räntan. De Jångt drisna anspråken voro för talaren intet skäl att gifva vika; snarare tvärtom. Emot de flestes förmodan blef detta ärende af Andra kammaren aftjordt igår afton utsn ringaste diskus oa. Måhända berodde detta på någon öfverenskommelsa på den sida, från hvilken man väntat att ämnet skulletagas till utgångspunkt för en fortsatt. agitätion-i den riktniog, som under många är fortgätt i bondeståndet och sedermera fortsattsi Andra kammaren; måhända bidrog härtill också i någon mån den omständigheten, att ärendet förekom efter afslutandet af en under flera timmar fortsatt öfverläggning om rättigheten för lärare vid sådana enskilda läroanstalter, som till maturitetsexamens anställande äro berättigade, att ätnjata länetur och tjentite årsberäkning för den tid de vid dylikt läroverk tjenstgjort, Frågan hade blifvit bragt å bane genom en motion af hr Wik, Hvilken blifvit tillstyrkt af Andra kammarens första tillfälliga utskott, som. hewmställt, att lärare vid privat läroanstalt af omförmälda beskaffenhet, må, vid befordran till ordinarie läraretjenst vid statsos läroverk, ega att för framtida lönetar räkna sig till godo sin tjenstgöring utöfver fem år vid förstnämnda läroverk. Detta förslag blef i Andra kammaren mycket lifligt omtvistädt. Å sa sidan anfördes till stöd för detsamma dels den ekonomiska fördel för staten, gom låge deri, att gönöm de enskilda läroanstalternas app sustran man kunde Hoppas få se miaskadt det tillopp af lärjongar till de offentliga läroverken, hvilket tager allt mer och mer Ökade lärarekrafter och till följd deraf alltmer ökade kostnader i anspråk, dels gagnet at en täflsn mellan statens läroverk och de enskilda. Dessa åsigter förfäktades af motionären sjelt samt hrr Winkrans, Rydberg, A. Rundbäck, Hedin, Ehrenborg och Sparre. Emot förslaget uppträdde deremot hrr Dahm, Witt, Carlen, Lithner och Liss Olof Larsson. Hufvadargumentet på denna sida var, att följden af ett medgifvande, sådant som det ifrågavarande, skulle blifva det, att de privata skolorna skulle gsnom högre lönevilkor än dem, som staten kan bestå i de lägre lönegradernå, locka till sig de dugligaste lärarne, medan dezse ännu voro i sin fälla mannakraft; hvaremot staten skulle få mottaga dem vid sina läroverk då de voro uppslitna och: utarbetade; ty de kunde på grund af våra befordringslagar icke tillbakavisas, då de anmälde sig såsom sökande, med åberopande af sin vid de privata läroanstalterna verkställda tjenstgöring. Denna senare mening segrade vid votering med 72 röster mot 60, till följd hvaraf frågan alltså för denna gång förfallit.