märkning vore det af kameralchefen begagnad då han, i stället för att afgifya förklaring, endas åberopat ett intyg af en annan embetsman, sor till vå köpet vore hans chef. Tal. hoppades emel lertid att revisorernas anmärkningar en annan gån; skola röna ett annat bemötande. H. exc. utrikesministern upplyste, att orsake till det öfverskott, som uppkommit, låg deruti att man vid konsulsväsendets ordnande begärt ocI erhållit en större summa än som för ögonblicke erfordrades, och hvilken summa utgick från han delsoch sjöfartstonden. Detta hade varit en nöd fuga så länge korgar sammanträdde en dast hvart tredje är. K. M:t har emellertid, se dan genom de årliga riksdagarne förhållanden numera förändrats, beslutit besparingarnes åter bärande till riksgäldskontoret. Fribh. Akerhjelm upplyste, att revisorernas an märkning åsyftat att visa, det fonder funnos son kunde för statens ändamål användas. Hr Rundgren fann den gjorda anmärkninger gälla en sådan obetydlighet, att han trodde des syftemål endast varit, att få tillfredsställa sitt be hof af att göra anmärkningar. Det vore då en ligt tal:s förmenande bäst om kammaren läte vic statsutskottets hemställan bero i stället för at öra affär af en sak, på hvilken ingen vigt låge erigenom gagnade man mera det allmänna. Hr Hedin anmärkte, att det tillkomme repre: sentanten sjelf i första hand döma om huru har bör gå till väga för att gagna det allmänna, och att det vore org att uttalanden derom skedde från den ena till den andra kammarens ledamöter. Frih. Åkerhjelm. Då det vore bekant, att dessa obligationer man och man emellan sålts under parikurs, förmodade tal. ingen skulle kunna bestrida att det varit revisorernas ovilkorliga skyldighet, på sätt skett, för riksdagen br de anmärkningar, hvartill de funnit sig befogade. Sedan diskussionen härmed afslutats, godkändes första paragrafen af utlåtandet. I den andra pa ragrafen hade utskottet, med anledning af revisorernas anmärkning öfver bristen på fullständig verificering af en utgiftspost, hemställt, att denna anmärkning icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda. H. exc, utrikesministern förklarade sig ämna för framtiden vidtaga åtgärder för erhållande af de af revisorerna ifrågasatta verifikationerna. Hr Hedin ville, trots hr utrikesministerns försäkran om framtida ändring i det anmärkta förhållandet, med anledning af chefens för utrikesdepartementet förklaring, deri han anfört hurusom intyg rörande denna inbetalning, ehuru hittills utan påföljd, blifvit ifrån de förenade rikenas konsularagent i Tanger infordradt, göra den erinran, att det vore ett kändt och vedertaget bruk att icke utan mot qvitto utbetala penningar. Orden ehuru hittills utan påföljdstodo enligt tal. förmenande icke. väl tillsammans med det nit och den redlighet, som enligt hr utrikesministerns påstående skulle utgöra ett utmärkande drag hos de till hans departement hörande tjenstemän. Dernäst gaf 6:te angående kongl. förvaltningens af sjöärendena räkenskaper anledning till diskussion. Utskottet hade hemställt, att de af revisorerna anmärkta felaktigheterna ej för närvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Emot det beslut, hvartill utskottet kommit, hade Andra kammarens samtliga ledamöter, med undantag af grefve Posse och Key, reserverat sig samt hemställt, att riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att för framtiden fullstän-: dig rättelse må ernås i de af revisorerna anmärkta förhållandena. , Sedan frih. Åkerhjelm anhållit om afslag å utskottets förslag och bifall till revisorernas framställning, begärdes ordet af hr Adlersparre. Det vore för tal. likgiltigt, om reservanternag eller utskottets förslag bifölles,. alldenstund man i alla händelser skulle göra allt möjligt för åstadkommande af ett ändamålsenligare bokföringssätt. Tal. erkände, att flera afrevisorernas anmärkningar voro befogade, ett erkännande, som han så mycket hellre kunde lemna, som han vore för hela institutionen opartisk. En del af anmärkningarne måste han dock bestrida. Hr Dufva ansåg det ej nog att anskaffa ett nytt räkenskapsformulär, utan åtgärder måste äfven vidtagas för upprätthållande af gifna föreskrifter i afseende på medlens användande och förandet af räkenskaperna, i hvilka nu herrskade en fullständig förvirring. Hr Adlersparre bestred på det högsta att någon förvirring vore rådande i sjöförvaltningensräkenskaper. Det hjelpte icke att detta påstående kommit från en person med stor förmåga att addera, subtrahera, dividera, deducera och advocerav. Sedan hr Dufva, för att bevisa riktigheten a! sitt påstående, upplyst, att de tjenstemän, som hafva bestyret med rikshufvudbokens uppgörande, väl inför afdelningen som utskottet intygat, att tjöförvaltningens räkenskaper måste af dem för nämnda ändamål särskildt uppgöras, samt hr KallStenius förordat reservationen, blef densamma af kammaren utan votering bifallen.