) lat gå miste om densamma. För sin del vore ta laren öfvertygad om att fördelarne af rörelsen full uppväga olägenheterna och ville han derför yrk bifall till utskottets förslag. Hr Almqvist. Utskottet hade föreställt sig, at det skulle vara en lätt sak att med ledning af de bokslut, som vid höfvudkontoret uppgöres, fördel: inkomsterva på de särskilda stationerna. Det stod ) I dessutom alltid den missbelåtna kommunen frit att anföra klagomål hos vederbörande myndighe ter. Hr Asker hade anfört såsom skäl, hvarfö ) I Gefle stad borde draga större fördel af Gefle— ) I Dalabanan än någon annan station vid nämnde ) bana, den mängd löst folk, som dit samlades och hvilken vållar samhället stora uppoffringar. Mar I bordeådock icke förglömma, att.samma förhållande inträffar vid hvarje upplagsplats utefter en bana, I och att således alla de kommuner, inom hvilka så dana äro belägne, blifva betungade med enahands uppoffringar. Talaren yrkade bifall till utskottets hemställan. Bifall yrkades äfven af hrr Falk, 4. Anders: son och Jan Andersson samt återremiss af hri Forsbeck, Helander, Gumeelius och Altin på den grund att fullkomlig rättvisa icke beredes alla de kommuner, jernvägen eller kanalen genomlöper, derigenom att inkomsten fördelades på de särskilda stationerna, emedan det vore klart, att de kommuner, inom hvilka icke någon station funnes, måste blifva de lidande. Hr Asker, som ännu en gång erhöll ordet, betviflade att fördelningen stationerna emellan af den inkomat, bokslutet vid hufvudkontoret utvisade, skulle gå så lätt för sig, som hr Almqvist förmenat, utan trodde fastmera, att den till stor del skulle komma att grunda sig på godtycke och följaktligen måste orsaka tvister kommunerra emellan. Då tal. förnummit att Första kammaren beslutit återremittera ärendet, hemställde han nu, huruvida icke äfven Andra kammaren ville derom förena sig. Detta blef ock kammarens beslut. . 4:de punkten af statsutskottets utlåtande n:o 23, i anledning af riksdagens år 1870 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af de under kommerskollegii förvaltning ställda fonder och medel, gaf anledning till en kortare diskussion. Uti nämnde punkt hemställer utskottet, att revisorernas framställning om öfverflyttande till andra embetsverk af de till kommerskollegii verksamhet börande göromål icke för närvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Hr Sjöberg, som först erhöll ordet, bestred statsrevisorernas befogenhet att framställa sådana förslag, som det ifrågavarande, samt fäste -A märksamheten på, att de då med samma rätt kunde föreslå ändringar i alla lagar och författningar. Tal. hörde emellertid till deras antal, som önskade kommerskollegii indragning, och han hade såsom ledamot i särskilda utskottet för embetsverkens omorganisation haft tillfälle att pvp uttala denna sin åsigt, men öfverflyttandet af kollegiernas en på byråer måste föregås af en annan reorm, eller befrielse för K. M:t från att i statsrådet behandla en mängd besvärsmål. Endast under detta vilkor hunde en indragning af kollegierna ifrågakomma. Slutligen gjordes af tal. åtskilliga anmärkningar mot revisorernas förslag till fördelning af kommerskollegii göromål. Frih. Åkerhjelm sökte visa, att revisorerna egde befogenhet framkomma med sådana förslag, som det rågavarande, enär detsamma hade sammanhang med en fråga, som rörde användandet af statens medel, och hvars genomförande skulle föranleda en årlig minskning i budgeten af 30,000rdr. Tal. slutade med att yrka bifall till utskottets hemställan, derför att han hyste fullt förtroende till de män, som sitta i konungens råd, och af hvilka en under 1867 års riksdag, i sin egenskap: jaf ledamot i det af Andra kammaren tillsatta tillfälliga utskottet för behandling af frågor rörande embetsverkens förenkling och omorganisation, förklarat sig hafva kommit till den kg 7 att kommerskollegium kunde indragas. tskottets hemställan i den ifrågavarande punkten blef af kammaren bifallen. Samma beslut fattades äfven i fråga om betänkandets ET punkter. Sedan kammaren derefter bifallit statsutskottets memorial JM 24, angående medgifvande för fullmäktige i Kddrtda ter att godtgöra beloppet af några vid eldsvåda förkomna premieobligationer; 25, angående erbjuden slutliqvid för lånet till aftappning af vattendränkta trakten Slödjan i Wermlands län, och JM 26, i oron af K. M:ts ep i fråga om afskrifning ur kronans jorebok och räkenskaper af Böle bys-skattelaxfiske, företogs till behandling samma utskotts utlåtande M 27, i anledning af statsrevisorernas berättelse angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1868. Här uppstod till en början diskussion rörande Utrikes-departementet. Revisorerne hade nemligen anmärkt, att enligt konsulsfondens obligationsräkning vid fyra särskilda tillfällen under revisionsåret Stockholms stads 5-procents-obligationer af den 30 Sept. 1858 blifvit al pari inköpta till ett nominelt belopp af 17,500 rdr, oaktadt vid inköp af dylika obligationer, såvidt revisorerna hade sig bekant, icke obetydlig kapitalrabatt den tiden beviljats. Till bemötande af detta förhållande hade uti ingifven förklaring vederbörande endast åberopat ett vid för: klaringen fogadt intyg af följande lydelse: Uppå derom af honom sjelf gjord anhållan har chefen för utrikesdepartementets kameralafdelning, expeditionssekreteraren E. van Brienen, inför mig redovisat förhållandet med obligationsköpen för konsulsfondens räkning år 1868, samt dervid tillfullo styrkt, att de obligationer han inköpt icke kunnat erhållas under pari, hvilket härmedelst inigt Stockholm d. 7 Dec. 1870. C. Wachtmeister. tskottet, som funnit den afgifna förklaringen i så måtto ofullständig,! att deruti ej meddelats nåon utredning af de anmärkta sakförhållandena, fade likväl med afseende å beskaffenheten af de u rade det förskaffat sig, angående priset å ifrågavarande ocg hvilka numera lära till fulla beloppet blifvit inlösta, hemstält, att riksdaen måtte vid den afgifna förklaringen i ämnet ita bero. Ordet begärdes först af h. exc. utrikesministern, som uppläste en skrift af följande lydelse: Stockholms stads 5-procents-obligationer af den 30 Sept. 1858 blifva enligt deras ordalydelse efter tioår uppsägbara äfven å innehafvarnes sida; vid tiden för ifrågavarande obligationsköp var detta förhållande dels nära förestående och dels hade det redan inträdt. Att vid de sista köpen, som egde rum, er kapitalrabatt icke kunde af köparen, som behöfde köpa, betingas, var ganska naturligt, ehuru en och annan innehafvare af sådana obligationer, som af en eller annan anledning var tvungen att sälja å fondbörs, verkligen ofta enligt officiella mäklareattester vidkändes en förlust af 1, procent år 1868 och ännu i Febr. 1869 af , procent. För att komma i gr lp af denna utaf hrr revisorer såsom icke obetydlig betecknade kapitalrabatt af högst tillfällig natur, hade pp drag vaket lemnas åt någon att för konsulsfondens räkning öfvervaka de sällsynta tillfällen, när å fondbörsen ifrågavarande, till följd af deras uppsägbarhet särdeles efterfrågade obligationer, utbjödos, hvarvid dock var att befara, att det med detta uppdrag och med auktionsförrättningen förenade kostnader skulle slukat nästan hela det beTopp, hvarmed de inropade obligationerna möjligen understego pari. Detta sätt att medelst obligationsköp tillgodogöra konsulsfondens besparingar har tillkommit af följande anledning: 7 af K. M:ts instruktion för chefen för kameralafdelningen af den 27 April 1858 har följande lydelse: Till lättnad vid liqvider å främmande orter eger chefen för kameralafdelningen att med statsministerns autorisation öppna räkning med välkände bankirer i Stockholm eller utlandet äfvensom att genom dem låta utbetala traktamentsarvoden eller ersättningar till de å mera aflägse orter anstälde diplomatiskaeller konsularembetsmän och tjenstemän. Vid sitt tillträde till sin innehafvande tjenst, funn — år 1862 nuvarande chefen för kame