Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

land Yorke stödde sig emot väggen nyfiken ch förvånad. Miss Rye, jag hade ej gjort detta af fri vilja, åtminstone ej ännu, men jag har blifvit tvungen dertills, hviskade Buatterby. Jag måste låta er veta att ni skall följa mig. Jag? sade hon darrande, då han visade henne ett papper, förmodligen arresteringsardern. Kan hi vera så förvånad deröfver, efter den bekännelse ni gjorde i går afton? Om jag skulle gått till en polisman och berättat att jag begått mord, skulle det ej förvåna nig om jag blef gripen.s nned bleka kinder färgades af en lätt rodnad, hennes ögon blixtrade till. Jag sade er det i förtroende som en yän ill en annan, för att försvara der som ej rar tillstädes att försvara sin sjelfo, flämtade ton, Hura kunde 4 tro att ni skolle besaga er der? för att förråda mig? a, sade mr Butterby, vi lagens tjenstemän äro just ej lämpliga att förtro sådana saker till. Men ser ni, miss Rye, jag har ej varit den som missbrukat ert förtroende, och huru jag måste låta lagen hatva sin gång, yder jag härvidlag endast andras befallninsar, hvilka det ej står i min makt att förNindra. Det smärtar mig att nödgas göra let, och jag kom sjelf hit med denna order Vf undseende för er och för att se till att len blef utförd så skonsamt som möjligt. Alletha! middagen står och kallnar, hvad ar du för dig derute? Hvem är der? Det var mrs Jones som ropade från sitt um. Alletha svarade icke. Har ni kommit hit för att gripa mig? viskade hon. . (Forts.)