Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

Den förbättring som syntes ha inträdt i sakernas ställning i Paris var endast skenbar. Anarkien herrskar der lika obestridt. som förut och med ett välde som är så mycket fruktansvärdare, som hon nu äfven förstått att omgifva det med ett visst sken af aglighet. I följd af öfverenskommelsen med närerna och ett antal af Paris deputerade anstäldes nemligen i förgår val till ett kommunalråd för Paris, som utfallit så, att ej blott de flesta af centralkomitens ledamöter der ätt plats, utan äfven åtskilliga endast alltför kända namn, en Blanquis, en Pyats, en Flourens, figurera på listan öfver de valda, Det är den så kaliade la commune de Parisn, som så länge utgjort idealet för de revolutionära fanatikeroas önsiningar och hvars mest utmärkande kännetec en är att hon ej vill nöja sig med att vara en municipalstyrelse för Paris, utan gör a språk på att som ett välfärdsutskott regera hela Frankrike. Ewt telegrafrykte berättar att det skall vara meningen att sätta den mer än misstänkte Blanqui som president i spetsen för denna regering. Tilläggas bör att detta valresultat endast kunnat vinnas d:rigenom att 300,000 s5 valmännen, eller pluraliteten utaf dem, afhållit sig från att rösta. Denna pluralitet, hvad gör hon emellertid för att förekomma ännu förfärligare excesser, som utan tvifvel stunda, om Montmartreoch Bellevillemännerna fortfarande få drifva sitt oiog. Bestående af alla de delar af Parisbefolkningen, som äro intresserade af ordningens upprätthållande, har hon hittills visat en oförklarlig. brist på borgerligt mod. Hon hör den 18:2 appell tre gånger slås utan att skynda till vapen för att understödja ordningsmakten, hon gör den 22:a en svag demonstration i hopp att imponera på sina motståndare, och slutligen förblir hon en likgiltig åskådare af val som för nägra ödesdigra veckor skola lägga makten öfver lif och död i ett tjugamannaråds händer. Strängt, men såvidt vi kunna se, endast rättvist dömer Times denna den parisiska bourgeoisiens hållning, då hon i en artikel i sitt nummer för förliden fredag yttrar: Sålunda hade den rika, bildade klassen i kontinentens första stad småningom och efter många, tillräckligt tydliga varningar blifvit bragt ansigte mot ansigte med anarkien. — De visste att de hade emot sig en våldsam klasa, fullproppad med omstörtningsteorier, sedan månader van att föra ett sysslolöst lif och beslaten att fortsätta det så länge som möjligt. De hade tillfälle att läsa de upphet.sande artiklar som dagligen serverades massan at hennes favorittidningar. De visste mycket väl, att nationalregeringen och församlingen som valt henne af omstörtningspartiet blifvit förklarade för förrädare. Det var tydligt att den stund måste komma då det skulle bli nödvändigt att bistå regeringen och skydda samhället. Om de vore fasta, skulle insurrektionen genast af sig sjelf falla till marken, men om de deremot i det kritiska ögonblicket tappade modet, kunde följderna bli oberäkneliga. Man skulle ha trott att den lojala befolk. ningen i en stor hufvadstad under dylika omständigheter skulle varit beredd att försvara sig. När i April 1848 en långt mindre fara hotade London, reste sigi ett ögonblick 150,000 män, af hvilka hvar och en kände sin plats för den händelse den minsta fara skulle yppa sig, och likväl hade de ej blifvit på förhand organiserade och erbjödo en fullkomlig motsats till den medborgarearmö som från September till Febroari stått emot fienden. En förödmjakelse, en nesa större än någon som kriget haft att uppvisa har drabbat Paris medelklass. Det fins blott ett ord för att beteckna dess hållning, och det är feghet; denna allena är det som gjort att de uppgifvit allt åt en insurgentskara, hvilken de måste ha varit mångdabbelt äfverlägsna i antal, Det är sorgligt att tänka att act enda mod som utvecklats i Paris ä den brottsliga dierfhet, hvarmed Montmartremännen utfört sina planer. Ett telegram till Etoile Belge, afsändt från Paris den 25 på morgonen, berättar, att centralkomitön genom en proklamation underrättat befolkningen, att allt parlamenterande upphört samt att ögonblicket att handla med allvar nu vore kommet. Hvad uppe rorsregeringen förstår med dessa ord blir klart deraf att hon konstituerat sig till tribunal och dömt 25 af nationalgardets chefer till döden, emedan de ej velat underkaBP EKNN KON SAY ARDEN KPN SPARE RER OSAR