Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 3

stade, så behöfvas icke mänga timmar för !g t flytta dem till hvilken punkt som helst på I fj kusten; isynnerhet om trupperna under freds-n id öfvas i sådana företag. För anläggandet e sf en sådan befästad replipunkt erbjuder!n ;rakten vid Tingstäde kyrka många fördelar. t Det är ganska lätt att ordna platsen till ettl!v befästadt läger, som i sista stund kan upp-i!s aga Gotlands hela försvarsstyrka, samt attl!dg ör ringa kostnad anskaffa bombfria förråds-!1 cum i den SfrUBbaeke, på hvilken kyrkan ärlg belägen. Plateen ligger ungefär midt emel-ls lan Gotlands förnämsta hamnar: Fårösund, Slite och Wisby; 3 mil från den förra, t I!4 från den andra och 2!a mil från dentn sista samt 234 mil från öns midt, dit afstån-a det trån Klinteberget är 2 mil. Ett annat ganska vigtigt skäl till befästande af traka vid Tingstäde kyrka finnes äfven. Vid s hamnar och andra för landstigning passande punkter böra fältbefästningar uppföras under de årliga öfningarna, för att i nödens stund utgöra skydd för artilleriet, som då får den svåra uppgiften att uppträda med kraft under elden från fiendens grofva marinartilleri. Härtill fordras dessutom ett talli rikt och kraftigt fältartilleri, betjenadt af väl öfvadt och disciplineradt manskap, anfördt af kunnigt och oförfäradt befäl. Bland landgtigningspunkter torde Fårösund vara den, som företrädesvis kommer art väljas, emedan den erbjuder flera fördelar, bland andra den att fienden med sina fartyg kan gå intill land i skydd för stormar och svår sjö. För att om möjligt hindra eller åtminstone försvåra detta, borde vid sundets båda inlopp så förhand uppföras väl skyddade strandatterier, bestyckade med så grofva kanoner, att deras eld blir farlig åtminstone för fiendens transportfartyg, så att han icke kan tänka på någon landstigniog förrän dessa batteriers eld blifvit tystad. Lyckas fienden landstiga vid Fårösund, måste försvararne draga sig tillbaka till det 3a mil breda pase, som bildas af de djupt ilandet inskjutande Sliteoch Kappelsbamns-vikarna. Här kan försvaret blifva ganska kraftigt, om man i sin rygg eger den på 1 rils afstånd belägna replipunkten vid Tingstäde kyrka. Afven i händelse af landstigning vid Slite, Kappelshamn citer Wisby blir denna punkt, ifail den är befästad, at stor betydelse förförsvaret. Skulle fiendenlandstiga längre i söder trots de svårigheter, som kustens nator på de flesta ställen uppställer, så kunde det visserligen finnas platser, I som i första stund egde några fördeler framför den här före Häggningskostnaden skulle bi betydligt f fördelar kunna dessutom vinnas på billigere sätt, om jemte den föreslagna replipunkten vid Tingstäde kyrka ett obefästadt läger aulägges längre i söder vid jernvägen, för att vid krigets början och innan man vet hvar fienden vill försöka stt landstiga, upptaga en del af trupperna. Hvar en replipunkt än anlägges, så böra alla militära förråder och verkstäder flyttas dit redan under fredstid, med undantag af det batteri som tillhör den värfvade stamtruppen. Denna bör af flera skäl vara förlagd 1 Wisby och bör derför äfven hafva sin materiel och sina förråder derstädes. Vid krigets början bör dock batteriet flyttas, emedan Wisby, befästadt och armeradt hurn svm helst, inom några få timhär kan af en flocta förvandlas till en grusög. Under förutsättning att dessa i all korthet framställda tankar om ordpandet af Gotlands försvar äro riktiga har kapten Mankells förslag följande hufvuosakliga brister: ; infanteriet blir för ringa till antalet för att få något vis kunna bidraga till försvaret och ar onödigtvis blifvit fö et att minskas. Det bör tvärtom bibehållas vid sin nuvarande styrka och att det ej bör ökas beror derpå att det är omöjligt. Exercisskyldigheten kan i alla fall fullgöras på samma år, som bestämmas för fastlandets beväring och den värnepligtige, fortfarande enrollerad, bör endast vara skyldig att sedan infinna sig till de årliga mönstringarne och vapensynerpa samt likaledes att årligen skjuta ett visst antal skott. Härmed vinnes den stora fördelen, att ett större antel af befolkningen vet sin skyldighet och känaer sin plats; befälets antal blir för ringa, ty utom det att någon ersättning icke kan anskaffas från annat håll, finnes intet befäl åt dem, som, enligt kapten Mankells förslag, fria fråv värnepligten, frivilligt önska deltaga i försvaret; bibehålles manskapet vid sin nuvarande styrka, måste befälet rättas derefter; artilleriets styrka blir alldeles för ringa, för att med något hopp om framgång uppträda så som här föreslagits; dessutom finnes icke någon reservmateriel, gom dock är ytterst nödvändig; raplipunkten bör icke förläggas på Klinteberget, emedan den då har mindre inflytande på försvaret än om den ligger vid den förnämsta kommunikationsleden; från Klinteb rget är endast 34 mil kortare väg till öns midt än från Tingstäde kyrka, till Östergarn är det lika långt från båda; hvad kapten Mankell menar med att Klinteberget ligger på den frön fienden vända sidan ar ön! är icke lätt att förstå. Den at två Gotlands7epresentanter i Andre kammaroa framhållna åsigten, att några undantagsförfattningar ej utom i högsta nödj fell böra gälla för Gotland, utan att ön i alla afseenden bär vsra, anses för och bebandlas som en svensk provirs, är fallkomligt riktig. Bör gotländingen för sitt för. svar åtags sig större skyldigheter än fast. j landets invånare, så bör han äfven hafva ersättning derför. Denna ersättning kan län ligast bestå i erhållandet af en i alls a enden utmärkt och tillräcklig krigsmaterie och ailt annat som behöfres för försvarets förstärkande, Det är alldeles obegripligt att kapten Mankell kan och vill såsom grundprincip för fastlandets försvar uppställa den åsigten, att en del a! landet vid krigets början skall ötverlemnas åt fienden tilldess att egna försvarare blifvit så öfrade, att de anses kunna framrycka för att återeröfra detsamma. Härigenom blifva rollerna ombytta, så att eröfraren blir försvarare och således i afsgöran dets stund bar nyttan af terrängen och befästningskonsten, hvarom kapten Mankell mycket riktigt säger, att dessa båds vigligaj fe i krigförsndet alltid företrädesvis komma den försvarande till godo,. Om fienden lemnar tid till öfniog och om man sedan lyckas att från honom eröfra eget fosterland; i hvilket tillstånd skall detta då befinna sig? a mm RM Mm SA mo An Jm ce bett bort åf vå