Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 2

STOCKHOLM den 28 Mars, — Första kammaren gent emot ) den Andra i en fosterländsk bildningsfråga. I. . Vi fortsätta granskningen af det föredrag J! hvilket hr Bergstedt uppträdde, icke blott emot regeringens förslag i afseende på ett par akademiska lärarebefattningar, utan ock emot nordisk språkforskning. Skall man beböfva upplysa hr B, derom att forskaren i nordiska språk vidare har att undersöka sambandet emellan de olika skandiska språken, de skiljaktigheter, som under tillryggalagda utvecklingsskeden uppstått dem emellan eller för närvarande förefinnas, samti allmänhet de olika utvecklingsvägar, som hvart och ett af dessa språk följt, efter det ati de utgrenat sig ur ett gemensamt stamspråk; de skandiska språkens ställning och förhållande till avdra germanska språk samt lagarne för detta förhållande; särskildt fornnordiskans samband med mesogötiskan, fornhögtyskan och angelsaxiskan; samt slutligen att allt detta bör betraktas komparatift, så att uppmärksamheten derjemte hålles stadigt riktad på ännu äldre grenar af den stora indo-earopeiska språkfamiljen? Han har, denne innehafvare af en lärostol i nordiska språk, ytterligare att befatta sig med den nordiska mytologien, numera en hel vetenskap för sig; med runinskrifterna, undersökning af handskrifterna och dermed följande textkritik, nordisk arkeologi m. m., m. m.; och han har äntligen att anställa undersökningar på det vidsträckta fält, som kallas allmogespråken, bestämma deras ställning såväl sins emellan som till riksspråket 0. s. v. samt att genom ständiga dissektioner och analyser tränga in i språkets innersta väsende och uppvisa sambandet mellan folklynnet och språket, som utgör det trognaste aftrycket, den mest omedelbara uppenbarelseformen af folkets egen ersonlighet. Har hr B. ingen aning om allt detta? Vet han icke, att tyskar, engelsmän, fransmän och andra folk på samma sätt studera och undersöka sina språk samt att det i allmänhet just varit på denna väg — då de särskilda folken undersökt sina egna språks alla vinklar och vrår — som do 1 Yetenskap ligt hänseende mest fruktbringande upptäckterna rörande dessa språk blitvit gjorda? Hr B. gör ju icke allenast i persisk, medisk, babylonisk, armenisk m.m. språkforskning, utan vill äfven anses för att vara något hemmastadd i Rydqvists stora arbete ,Svenska språkets lagar? Det torde blifva en synnertg öfverraskning för hr Rydqvist, om han får erfara, det hans, med så mycken rätt prisade verk, icke förmått att meddela hr B. vidsträcktare vyer i nordisk språkforskning. För sådana läsare föreställa vi oss, att den utmärkte vetenskspsmannen helst betackar sig, då det kan vara hårdt nog att sedan blifva af dem åberopad. Då det icke kunnat eriordras mer än en flyktig blick i ett eller annat af de på senare tiotalen i Sverige, Norge, Danmark, ja äfven Tyskand, England och Amerika, utkomna arbeena rörande nordisk språkforskning, för. att ar B. skulle erhållit åtminstone någon finservisning om hvad som både blifvit ätgjordt ;ch återstår att göra på det nordiska språkumrådet, så höra arbeten af denna art påagligen till det slags böcker, som få för hr 3. ligga ouppskurnan. Stora sträckor ligga tyvärr ännu öde på let ifrågavarande vetenskapsområdet och det ippmätta, brukade fältet är visserligen en örsvinnande del af det stora hela. Dessutom : kommer säkerligen här som öfver allt annars : logen att många gånger gå öfver den redan : dlade marken, för att hvarje gång framocka nya skördar. l Det gör ett eget intryck att finna samme l:! erson, som förut vid skilda tillfällen, när det å passat sig för andra ändamål, framhållit, ! ura föga bearbetadt det nordiska språkomådet ännu är, numera förklara sig icke veta, vad innehafvaren af en lärostol i nordiska ! pråk egentligen kan hafva att uträtta. När:? ex. bokstafven A af svenska akademiens! rdbok för några månader sedan utkom från t rycket, förklarade hr B., att, om man ock ! många tiotal af år fått vänta på detta)å äfte, så hade i alla fall akademien uträttat d anska mycket, när man besinnade på hvilka banade vägar hon gått fram. Hvar och ent an lätt förstå, att ett oro kföretag af så-8 sn omfattning som det ifrågavarande skall k göra den samlade frukten af mångåriga unI fi sökningar, företagna Få språkets mesth ilda områden af mångfaldigt olika forskare. e kulle det icke vara till någon nytta, om3 n, som utgifver en. sådan ordbok, funne)b arken något mindre stenbunden, mera brust n och ;öjd? Behöfvas här inga arbetsafter? Ännu återstå ju alla de öfriga bokäfverna från och med B till och med Ö?jm ara många undersökningar måste icke fögå, huru många genom särskilda forskares idor vunna resultat tillgodogöras, innan det) Dt erstående af arbetet kan blifva färdigt!de 1 ibland hofvudorsakerna till dess långa ! dröjande är utan all fråga den, att det er enska språket hittills funnit allt för få ve-) fr skapliga bearbetare, så att tillgången på ks digt material är alldeles för liten. de Sedan hr B. målat sin bild af det nordi-)hö s språkstudiet och vederbörligen framställt at ; sasom varande af mycket ringa omfatt-) Mm 2, tillägger han: Derför har man också åt t, att de mest framstående kännare afsti ländskan på samma gång varit framstå-! di le Järde i andra ämnen, klassisk, orienta och mesogötisk språkforskning, historia vä 5. v.s, och nämner särskildt författaren Ar Svenska språkets lagar. Ar det då derkä hr Rydqvist studerat äfven beslägtade lpui