Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 2

cCreven. j j tande. Do vilja att sergeants de Ville, gendariweriet och municipalgardet skola upphätvas, samt den inre polisen uteslutande anförtros åt nationalgardet. De vilja att detta skall få välja sin öfverbefälhafvare. De vilja slotligen att nationalförsamlingen åter skall sammanträda i Paris. Ett ultimatum i detta syfte har genom centralkomitån blifvit henne tillstäldt, som ger henne en kort betänketid Hvarom icke, skall man marschera på Versailles. Detta är hvad de vilja. Deremot begära de ej att sjelfva öfvertaga de särskilta ministerportföljerna. De medgifva att Thiers och hans kolleger fortfara att regera Frankrike och underhandla med främmande makter., Dessa fordringar äro dock för komiten endast medel, ej ändamål. Detta består deri, att den ställning som det beväpnade proletariatet genom Paris belägring erbållit, skall af detsamma ailtjemnt behållas, Det vill äf. ven hädanefter ha sin rock, sin sold och sina fria husrom på statens bekostnad. För detts ändamål vill det medelst nationalgardet behålls Paris i sin hand, medan nationalförsamlingen genom sitt öfverflyttande till Paris skall göras till hennes verktyg och regeringen genom Paris-armåns och polisens upphäfvande förlamas. Om några idealer, som i de kommunistiska teorierna af år 1848, är nu ej fråga. De män, som sitta i centralkomit6n, äro praktiska hufvuden, för hvilka det ej är fråga om några vackra drömbilder och änna vackrare fraser, som skulle tillfredsställa en Flourens och en Pyat, utan om vida soubstantiellare saker. En Paris-korrespondent till Times, en fransman, skrifver den 21 Mars: Insurgenterna, com, tack vare armöns brist på disciplin och 1de välsinnade medborgarnes klenmodighet, fjor sig till herrar öfver Paris, börja bli förägna öfver sin seger. Ingen enda tidning med något anseende, ingen enda något känd personlighet, ingen enda af de valda märerna eller Paris deputerade — och Gud skall veta att det fins några starkt prononcerade radikaler ibland dem — ha lånat sin hand eller sitt nawn till detta fadermördande verk. Om de ej alla, som de skulle och bort, högt och energiskt desavuerat denna brottsliga och vansinniga handling, samt de mord hvartill den pgifvit anledving, ha da dock åtminstone försökt att inför nationalförsamlingen framstamma några ursäkter för att frisöga sig från ansvaret. Några af dem samt af märerna ha försökt att sätta sig i förbindelse med den olycksbådande myndighet som nu herrskar på Hötel de Ville. Då den senare är folikomligt isolerad — i besittning af ga. torna, af de offentliga byggnaderna, af ministerbyråerna, men utan anseende och förmäga att göra sig åtlydd samt ansigte mot ansigte med ett passivt motstånd som håller på att organisera sig — och sålunda känner sig maktlös, är hon ej obenägen att underhandla. De ha funnit statskassan tom, Frankrikes bank har bragt sina skatter i säkerhet och den lilla summa som fanns qvar i Hötel de Ville har snart gått åt. En insurrektion sådan som denna kostar mycket; den delen af nationalgardet, som understödjer komitö., måste betalas, eller de skulle mycket snart öfvergifva barrikaderna och kanonerna. De soldater som blifvit lockade att gå öfver till dem måste betalas, mst och dryck mäste kostnadsfritt hållas alla tillhanda, izypnerhet det senare. Komiten har inga mera penningar och kan endaet erbålla dem genom att med våld taga dem från enskilta personer. Brödreqvisitioner ha redan blifvit gjörda hos bagarne, att betalas med anvisningar på kommunen. I dag är det slagtarnes tur, och i morgon javelersrnes och guldsmedernas. Men den allmänna opinionen har omsider vaknat vid detta hot och skall snart vara i fali re-. volt.. Karakteristiskt är att sjelfva Blarqui il. Journal officiel uppträder och manar till ord-: ning och enighet, och varnar för de resktiohära stämplingar som gömma sig bakom ; smöten. Man ser häraf, att äfven de extrenaste elementerna af det republikanska partiet avge upproret hopplöst och misstänkt. . Ryktet att bonapartisterns bakom kulisserna hålla trådaroe uppträder alltmera bestämdt. Det berättas att ett stort antal bonapartitiska agenter blifvit häktade. Man nämner ! leribland Ferdinand Barrot, Clement Duaver;ois och Devienne samt flera högre officei are. Betecknande är äfven, att den olycks-! ågeln general Cluseret, om hvilken man ej 5 å länge hört talas, åter dykt upp och Pål janligt obesväradt sätt installerat sig ikrigsNn ninisteriet. i Kejsar Napoleons ankomst till Dover den 0 dennes väckte icke ringa uppståndelse i taden. Då kejsarinnan och den kejserliga rinsen kort före middagen anlände dit med z tt extratåg, åtföljda at major Dixon, parla septsmedlem för Dover, prins Murat, prins eröme Bonaparte och några andra herrarg ch damer, spred sig ryktet som en löpeld, uj tt den flere dagar väntade kejsaren verkli-d en skulle komma, och hela staden lockades ))bl ed till hafvet, der ångfartyget Comtesse de landres redan var i sigte i det ovanligt Ackra vädret. Kejsarinnan och hennes sällfr ap begåfvo sig ned på amiralitetets land-)m ngsbrygea, der man väntade att landstigvö ngen skulle ske. Ett fel i signaleringenek rorsakade likväl, att Comtesse de Flandres At: ck ända in i hamnen. Kejsarinnan begaf 2 nu, omgilven af en stor menniskohop, dit i I fots, Kejsaren stod med baron Hekren,ön neral Fleury och prins Achille Murat på åt ck och blef genast igenkänd. Hurrarop på ich rrarop skallade från folkmassan. När kejbe ren steg i land, gick coronern i Dover hr byn fram till honom och sade: Såsom syor i Dover mottog jag E. M:t vid ert sök i England för 15 år sedan, och jag nyar nu min välkomsthelsning.s Kejsaren ålog, yttrade några vänliga ord till coronern 1 begaf sig på väg tilljernvägsstationen, Hurdet fortfor, och det var mycket svårt för saren att bana sig väg ge folkhope cch kog och mark tycker jag mer om än allt lån; at. ann Svara mig härpå så fort du får lägligt. )mec du antar mig, så skall jag beställa p jag do klädar 24 mig hane flat 2 9 1837