Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 2

; under det att en oväntad sparsamhetslusts här kommit på Första kammarens ledamöter. Det är ett af K. M:t sjelf framstäldt förslag som fordrar penningutgifter, hvilket går sådans öden till mötes, att det af Första ammarer afslås, under det att Andra kammaren utar diskussion och utan votering skänker det ett obetingadt bifall. Man skulle tillföljd häraf och för såvidt det icke möjligen vore ett verk af slump och tillfällighet, kunna antaga, att Första kammaren med misstroende, nästan med farhåga betraktar det hos oss på senare tiden allt kraftigare framträdande nationella bildninge elementet. Dei ser ut, som ansåge sig kammaren här böra hålla tillbaka, enär något nytt och opröfvadt är för handen, som håller på att utveckla sig och bana sig en väg fram, För de ojemförligt fleste af Första kammarens ledamöter förefaller måhända hvad som kallas nordisk språkforskning som en mycket dimmig bild eller ett obekant sz. Mar frågar: hvad har väl denna att uträtta, hvilken är dess metod, hurudant dess mål och omfång o. a, v.? Skulle man icke nu som förat kunna hjelpa sig sådant förutan? Vi hafva ju sjelfva förvärfvat oss en bildning, som kan kallas rätt god och förträfflig, ehuru knapt mer än några korn af slik kueskap ingå deri? Ehura Andra kammarens ledamöter till en betydande del utgöras af börder med ringa bildning och underlägsna kunskaper, i följd hvaraf man helt naturligt kunnat tro sig hafva att här vänta det egentliga motståndet mot anslag till Ttonskapliga. ändamål, har ibland hela denna mängd icke en enda röst höjt sig mot det begärda anslagets beviljande. Vi finna häri ett märkligt tidens tecken. Bonden i Andra kammaren har utan prut velat gifva sin skärf till den nationella odlingens främjande och utveckling. Den lilla bildning han ar hvilar uteslutande på en nationel grundval, och om han också icke har någon stor bildningsbörda att bära på, är han i många afseenden fri från de fördomar, som en till största delen på främmande grund byggd odliog i förevarande fall så lätt medför. Detta ör efter vårt förmenande, att han kan.se frågan klart nog på sitt sätt. Der verklig insigt brister, har han dessutom ofta rog ett sandt förstånd eller en oförvillad instinkt till sin hjelp och ledning. Han känrer möjligen på sig, att den förevarande frå an, huru fjerran hon än kan tyckas stå ifrån honom, Ikväl i sjelfva verket berör hans intressen och är en folklig angslägenhet. Studiet af svenska språket och dess bistoria är ett studium ar svenska folket och dess historia. Emellan folket och dess språk eger den inverligaste förbindelse rum. Språxets utveckling och förändrivgar lemna uppysning om foikets utveckling med deraf följsnde skiftniog i känslor, uppfattning och öreställoingssätt. Ju mer den bildade manven lär att känna det svenska folkets språk, l2ss seder och bruk 0. s. v., med ett ord :lla uppenbarelseformer för det svenska folets tänkesätt, åskådning och lifserfarenhet, less mer lär han också käuna detta foik, it eget svenska folk, och det faller af nig jelt, att följden häraf icke kan blifva nägon innan än den, att ett närmande uppstår nellan de mera bildade klasserna och den gentliga kärnan utaf folket. Det är i den venske odalmannens intresse, att landets ildade söner få så många medel i händer om möjligt för en sand och rätt uppfatting af den lägre, jemförelsevis mera obilade befolkningen, och vi föreställa 088, att et är ett, om också dunkelt, medvetande ärom, som legat på bottnen hos Andra ammarens män af allmogeklagsen och der orkat, att de, ehuru annars föga villiga tilll tgifter, icke baft minsta invändning att göra ot det kongl. förslaget, som lägger i dgen, tt ecklesiastikministern och regeringen förätt att uppfatta tidens kraf. 1 kissat