Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 2

på de nordiska språkens område? Hr B. ehötver sannerligen icke hysa någon fruktan, att arbetet der icke skulle räcka till, och vi ville för vår del önska, att den frejdade vetenskapsmannens krafter och lif vore lika uttänjbara, som det aldrig bristande artetet. De af hr B. nämnda framstående vetenskapsmännens tid är sannerligen för dyrbar, för att de skulle finna det tjenligt att göra några onödiga extra utflykter på främmande mark, der de egentligen icke hade något att skaffa, utan hafva de vändt sig åt det hållet derför, att de först der hade att vänta lösningen på den nordiskt språkvetenskapliga fråga, som de uppkastat. Och härmed är ock ett bevis lemnadt, icke, såsom hr B. förmenar, för de nordiska språkstudiernas (eller efter hans terminologi isländskan eller fornnordiskans) trånga omfattning, utan tvertom för det förhållande, att de rätt beI drifna löpa ut i allt mer sig vidgande kretsar. De måste nemligen såsom hvarje språk.Jstudium bedrifvas komparatift, för att blifva j rätt froktbringande. Blicken bör ständigt .Joch jemnt hållas uppmärksam på de jemföI relser och anknytningspunkter, som närmare leller fjermare eslägtade språk kunna erbjada. Man går här ifrån det bekanta till det jemförelsevis mera obekanta, och kan det 1så hända, att en forskare i nordiska språk, med passerande af de nyare germanska språken samt vidare angelsaxiska, mesogötiska, klassiska språk o. 8. v., föres på sin a täcktsfärd ända till sanskrit och de der al hr B. så mycket omordade indo-persiska. språken. Synnerligen olycklig är hr B. i sitt infall; att de nordiska och nyeuropeiskt lingnistiska lärostolarne skulle vara till hinder för den jemförande språkforskningen. Hvarje student, som på senare tiden studerat språk vid våra universitet, skall kunna upplysa hr B. derom, att det just är målsmännen för den nordiska språkforskningen och nyeuropeisk Jingeistik, som med all ifver söka att framkalla och ntveckla en komparativ språkforskning i vårt land. Flera utgifna arbeten bära ock derom vitne. Vid Upsala universitet finnes dessutom för närvarande en :docent i mnordiska språk och allmän jemförande språkforskningo. Den enda universitetslärare i vårt land, som särskildt blifvit nämnd till lärare i jemförande språkforskning, har således just ställt sina nordiska språkstudier i samband med den jemförande språkforskningen. Göres behof af mera vitnesbörd för att visa arten af hr B:s upplysande föredrag? Eoligt hr B:s mening måsta den genom da nordiska språkstudiernas utbredning kring sig gripande nordiskheten eller svenskheten stäljas, och detta skall bland annat ske derigenom, att ingen adjunktur upprättas i de nordiska språken, såsom för längesedan skett i fråga om de andra språkvetenskapliga lärostolarne vid våra universitet. Professurerna i latin, grekiska och npyeuropeisk linguistik, ja till och med i de orientaliska språken, hafva alla sina egna adjunkturer. Men icke så professuren i den språkvetenskap, som mest af alla rör oss sjeliva och står i närmaste förbindelse med vårt eget nationella lif, såväl det förflutna som det närvarande. Vid Upsala universitet finnas till och med tvenne adjunkturer fästa vid professuren i nyeuropeisk lingvistik. Enligt hr B:s uppfattniog böra icke blott italienares och spanjorers språk, utan : äfven arabers, persers och syriers bearbetss och föredragas vid universiteten af såväl pro-: fessor som adjunkt. Men annat bör förhål-) landet vara med våra egna nordiska språk. ( Här kunde för stor ifver påkomma, om ettlq tillräckligt antal målsmän för detta läroämne I förefannes. För att nu icke tala om, att nordiska språk enligt K. M:ts stadga af den 16 April 1870 : utgöra tvångsämne i den nya filosofiska graden — ett förhållande, som numera icke blir sa fallet med något vidare språk än latinet och s naturligtvis måste i hög grad öka de med professorsstolen i nordiska språk förenade göromålens mängd — vilja vi endast erinra att, från en annan sida sedt, adjunkturen i norliska språk är till och m d oundgängligare Än i något annat språk, enär det ju är den? skandinaviska nordens söner, de och inga ej undra, som hafva att i första rummet bear-38 peta nordens språk, utforska deras lagar, sams and med andra språkgrenar 0.8. v. Be-IP attningen härmed kunna vi icke öfverlåta! t tyskar och andra utländingar, för att se-2) lan ifrån dem importera vår vetenskapliga be neigt i nordens språk. Vårt nationalmedve20 ande behöfver sannerligen höjas bättre änCe å Skola vi på något vetenskapsområde 8 unna värja oss för öfverflygling af det stora fö äderneslandets kulturfolk, borde det väl vara Ec är. Men den utsigt hr B. erbjuder oss är vi tt i vetenskapligt hänseende af utländingen da nnekteradt nordiskt språk, och börjar rsan til lott att beträda annexionens bana, kan man 8 dan icke så noga veta, hvar det kan komma är tt sluta. A Huru önskligt det än må vara, att engels-eä äns, fransmäns, portugisers o. s. v. språk fo ona äfven svenska arbetare, som draga ett de rå till den stora stack, hvilken uppföres ge-)20 om bidrag frän alla verldens kanter, kunde bs et dock i sämsta fall gå för sig, att vi här ti! norden, så godt sig göra lät, tillegnade oaelik idast resultaten af främlingars arbeten på de de! ämmande språkens område. Något sådant ej .n deremot icke låta sig göra i fråga omj åt! nordiska språken. Eller skulle vi rmå-rö! inda utfärda ett fattigdomsbevis, på grund hvilket vi uppdroge hela bestyret åt norrdet än och danskar, som äro de eode, hvilka op minstone i någon mån kunna arbeta i vårtys, älle? Att de icke brista i sina egna skylder gheter, är nogsamt bekant. ege Det i hela denna fråga mest anmärknings-D rda är utan tvifvel den omständighet, atts! dra kammaren, som i allmänhet icke är upF nd för att bejdlönt och utan pröfning öppna ris ngen till beviljande af stundom äfven delick lvändigaste anslag, likväl utan diskussionnen utan votering godkänt det kongl. förslaget, !jem RN RR EE DEAR FTSE SA ES