Aftonbladet – 27 mars 1871, sida 3

löshet, med bäfvan afvaktande den tid, då det kan falla en starkare lägligt att göra oss helt lenkelt till ett segerbyte såsom det redan skett med Finland, eller att utplundra oss på landområden, folk och pengingar såsom det inför våra ögon skett med Danmark, Österrike och Frankrike. Valet borde, så tycker man, ej föranleda någon tveksamhet, och likväl emottages nu med fruktan och farhåga hvarje underrättelse från riksdagen. Det är ej vär mening, att här inlåta oss på en närmare granskning af de olika förslagen, omkring hvilka de olika partierna slutit sig. — Det förslag till armåorganisation, som af landets regering blifvit framlagdt till antagande, gifver först och främst tillräcklig styrka emot yttre fiender, det fordrar ej större omkostnader än att de godt kunna af landet bäras, det fördelar på ett rättvist sätt de nya bördor, som försvaret kräfver, mellan de olika inbyggarne — med detta förslag står eller faller försvarsfrågan, det veta alla, ty något annat har q den ringaste utsigt att blifva antaget, och om detta förslag är det, som striden kommer att utkämpas, Vi ppas ännu på en god utgång. För någon tid sedan hade ledamöterna af riksdagens båda kamrar ett gemensamt sammanträde å börssalen, för att utbyta sina tankar rörande försvarsfrågan och söka sammanjemka de olika meningarne. Tre af Vesterottens representanter, två i första (hrr Rydin och Hazelius) och en i andra kammaren, (landshöfding Almqvist), yttrade sig; såsom man kunde vänta af dessa upplyste och fosterlandsälskande män, stodo de alla på den rätta sidan.