RIKSDAGEN Första kammaren. (Forts, fr. tisdagsbl.) mn behandling företogs statsutskottets utlåtande nr 27. Utlåtandets trenne första punkter tillstyrkte att statsrevisorernas deri omförmälda anmärkningar (angående uppköp för konsulsfondens räkning af ett mindre belopp af Stockholms stads obligationer, angående verifikationer för bidrag till underhället af fyren å Cap Spartel och beträffande det förhållandet att till aflöning åt tjenstemännen vid arm6förvaltningen användts från mötespassevolansfonden och från invalidhbusfonden ett sammanlagdt belopp af 12,166 rår 67 öre) ej måtte till någon åtgärd föranleda. Detta bifölls af kammaren, ehuru beträffande den sista punkten en diskussion egde rum med anledving deraf, att rikets ständer i skrifvelse af den 27 Januari 1858 bestämt, att dåvarande krigskollegii hela aflöning skulle på riksstaten öfverflyttas och de under förvaltningens vård stående kassor således från äålla utgifter vara befriade. I denna diskussion deltog hr af Klint, som fann det mindre lämpligt att använda under förvaltningen stående fonder till aflöningar, men erinrade om att rikets ständer hade ställt dessa fonder till K. M:ts disposition efter hans eget godtfinnande. Representationens beslut år 1858 hade icke blifvit af K. M:t sanktioneradt. Talaren anhöll derföre att kammaren måtte förklara att denna punkt icke till någon riksdagens åtgärd föranledde, något som äfven utskottet föreglagit, ehutu detsamma i sitt utlåtande såsom motif härför anfört att nämnde regeringsåtgärd utgjort föremål för konstitutionsutskottets framställning och riksdagen således redan beviljat decharge för densamma. Hr Odelberg ansåg det tvifvelaktigt om icke K. M:ts disposition öfver ifrågavarande fonder hvad beträffade det nu anmärkta användningssättet blifvit genom 1858 års beslut borttagen. Hr C. Ekman instämde med den förgte talaren och hr Casparsson erinrade om att K. M:t till 1856 års riksdag afgifvit proposition om att hela aflöningen till krigskollegii tjenstemän skulle öfverflyttas på riksstaten. Dessutom hade K. M:t genom sin framställan vid 1867 års riksdag om behöfligt anslag för krigskollegii personals förstärkning ådagalagt att K. M:t åtminstone vid detta tillfälle ej ansett sig ega att disponera ifrågavarande fonder. Såsom redan nämndt är, godkändes utskottets hemställan i denna punkt. Utlåtandets 4:de punkt, uttalande revisorernas åsigt, att de kassor och fonder, som nu stå under armf6förvaltningen, borde från densamma skiljas och öfverlemnas till statskontoret, lades till handlingarne. — Femte punkten af utskottets hemställan tillstyrkte, att riksdagen skulle hos K. M:t göra en framställan angående bokföringen at kreditivmedlen för fästningsverken uti Waxholm och Carlskrona; detta bifölls. — Sjette punkten gällde revisorernas anmärkningar mot räkenskaerna vid flottans stationer — anmärkningar, hvilas befogenhet utskottet gillade, hvarföre detsamma uttryckt det bopp, att K. M:t skulle tillse det de felaktiga förhållandena måtte blifva rättade, ehuru utskottet hemstälde att de icke för närvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. — Statsrådet frib. Leijonhufvud ville ej i alla afseenden försvara det sätt, hvarpå räkenskaperna blifvit förda. En del af anmärkningarne ade dock blifvit på tillfredsställande sätt förklarade, ehuru utskottet icke omnämnt detta; en annanEdel hade vållats af olämpliga formulär. De flesta anmärkningarne hade sålunda blifvit nöjaktigt besvarade, hvarom man kunde göra sig öfvertygad genom att läsa sjöförvaltningens förklaring. Hr Odelberg framdrog ett par exempel på det högst oegentliga bokföringssätt, hvilket af sjöförvaltningen användes. Grefve Axel Mörner hade varit den, som under förlidet år närmast granskat sjöförvaltningens räkenskaper, och han bade då t. ex. funnit, att hvad som från det ena bladet till det andra bordt öfverföras på debet, blifvit öfverfördt på kredit, äfvensom att i räkenskaperna funnes qvarståsnde anslag, som långt förutj blifvit af riksdagen anvisade och af sjöförvaltningen ntlemnats till vissa bestämda ändamål, såsom byggnader hvilka sedermera icke blifvit utförda och hvilka anslag voro antecknade såsom behållning för det år som de blifvit anvisade, utan att de likvisst funnes i hufvudboken omnämnda. Förvaltningen var visserligen alltid villig att meddela upplysningar, men dessa voro icke synnerligen upplysande, ty man fick genom dem ej veta mycket mera än man visste förut. Statsrådet frih. Leijonhufvud erinrade om att åtskiliga anslag nödvändigt måste anvisas efter specialstagen, såsom t. ex. anslag till inqvarteringar, der reqvisitionerna naturligtvis ej kunde utgå i allmänhet. Tal. ville ej förneka att det vore litet sjukt med bokföringen, men å andra sidan vore det äfven litet sjukt med utskottets anmärkningar. I 7:de punkten hade utskottet hemställt att till de räkenskaper för flottans station i Carlskrona, som hädanefter afgifvas, måtte fogas exemplar af för stationen gällande stater. I 8:de punkten hade utskottet, på grund af revisorernas utlåtande, hemställt, att riksdagen skulle anhålla, det jernvägsbyggnadsstyrelsens räkenskaper måtte föras på ett sätt, som mera bidroge till reda och ordning, än som nu i visga fall sker, hvarförutom utskottet anmält att förskott till ett belopp af 150,892 rdr 38 öre blifvit lemnade utan att ha behörigen specificerats. Utskottets hemställan godkändes af kammaren, efter det att br Nordenfelt tagit jernvägsbyggnadsstyrelsen i försvar och frih. Nordenfalk samt br Bruzewitz tillstyrkt bifall till nämnda hemställan. I 9:de punkten hade utskottet föreslagit, att Alnarps landtbruksinstitut måtte åläggas att hädanefter med kalenderår afsluta sina räkenskaper. Denna hemställan afslogs efter en kortare diskussion. 10:de punkten, rörande en mindre behållning vid navigationsskolan i Hernösand, godkändes af kammaren. Likaledes godkändes 11:te punkten, i hvilken utskottet hemställde, att riksdagen måtte uti skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att allmänna medel icke af någon embetsmyndighet hädanefter må, utom i fall af tvingande nödvändighet, såsom förskott utanordnas och att, då sådant sker, medlen må, med iakttagande af behörig kontroll å förskottens redovisning, afföras å vederbörligt anslag, der sådant finnes att tillgå, eller; å särskildt för ändamålet upplagd konto uppföras. 12:te punkten hade utskottet hemställt att K. M:t täcktes anbefalla åtgärder till förändringar i allmänna räkenskapsvägendet, så att statsrevisorerna skulle kunna granska räkenskaperna ett år tidigare än nu är fallet, liksom detsamma i 13:de unkten bade hemställt, att allmän föreskrift om okföringen af de af offentliga inrättningar inköpta obiigationer måtte medielas. Dessa punkter afsl dan statsrådet Wern, som erkänd t