IE 2 Me BERNS ENE TENS Bret trån England. London den 15 Mars 1871. Hr redaktör! Med stort intresse har jag följt de tid efter annan i er tidning införda artiklar rörande utvecklingen af den svenska jernbandteringen och angående de jernbanor som borde byggas för att underlätta denna industris lyftning. Jag kan, såsom hyllande le libre åchange i dess mest utsträckta betydelse, naturligtvis ej gilla dea tendens, som vill göra jerrvägar m. m. uteslutande med svenskt mynt och som, hellre än att rekrytera medei från det kapitalstarkare utlandet, önskar se de mest nödvändiga jernvägar uppskjutna tilis landet förmår sjelt bygga dem. Denna, måhända af falsk patriotism dikterade känsla, vinner emellertid ett synbart stöd af den erfarenhet men i Sverige hittills gjort vid utländingars byggande af svenska banor och det är just i anlednivg af denna erfarenhet som jag vågar adressera er dessa rader och påpeka nödvändigheten af noggrannare bestämmelser, då bsnor koncessioneras eller kontraheras med utländingar. Den första bana, som med utiändska medel åstadkommits, var Köping— Hult eller den olyckliga såkallade Royal Swedish, vid hvilken (af allmänt kända orssker) stora sum mor förlorades och hvilken bana utomdess gjorde svenska krediten stor skada och afskräckte kr pitaler från att för lång tid våga sig in på detta område. En annan bana — Nässjö—Oscershamn — koncessionerad till ett svenskt bolag och af staten (halft af filantropi) understödd med en million riksdaler, utbetalvara då banan är färdig, har af bolaget vidare kontraherats bort till byggnad till en engelsk firma. Att döma af bolagets vid nuvarande riksdag höjda anspråk på ytterligare statsunderstöd och af de rykten som här äro i omlopp om bolagets fåfänga försök att anskaffa nödiga mede! till banans fullbordande, är att frukta att denna linie ej blir fullbordad af de nuvarande intressenterna, och om kontrahenterna nu med rätt eller orätt förlora en del af det kapital de nedlagt, så vore detta liktydigt med ännu en sten kastad på svenska företag, hvilkas varukredit derigenom ökades. En tredje bana — Frövi—Ludvika — koncessionerad till tvenne, högst respektabla engelsmän med stora finanskonnexioner och af dem öfverlemnad till fullt tillförlitliga och solida hus, utgör sista länken i den kedja banor sora i Sverige koncessionerats till utlandet, Denna sista bana kommer otvifvelaktigt att fullbordas både väl och enligt töreskrift, men — till hvad pris? Den i går utgifna prospekten (ett mästerstycke i sitt slag, då men utgår från den i finansiella kretsar antagna axiomen att allt, som ej är bevisligt osannt, är tillåtet för att locka subskribenter) uppmsnar till teckning af pund sterling 165,000 i aktier om pund 10 till pari kurs, reserverande åt kontrahenterna rättigheten att utgifva debentures till ett belopp af pund st. 495,000 å 6 proc. Totslkostnaden blifver alltså pund st. 660,000, eller i svenskt mynt rdr 11,880,000. Denna bana blef af fullkomligt sakkunnige svenska ingeniörer anslagen till rdr 7,200,000 i byggnadskostnad! kilnaden mellan dessa tvenne summor uppgår alltså nominelt till närmare fem millioner rdr (egentligen än mera, ty svenska staten hade, om den byggt banan, kunnat upplåna myntet nästan till pari å 5 proc under det kontrahenterna beräkna att ej kunna upplåna debenturee under 6 proc.). Herrar patrioter och folk, fäktande för det rent svenska, säga måhända patt det sker epgelsmännen rätt om de förlora — att de borde 8e sig för — att det i alla fsll ej är Sveriges förlust m. m. Detta är emellertid biott hvad man s2er, som Bastiat brukade yttra sig. Hvad man icke ser är deremot, bland anvat att om engelsmännen ej bortkastat dessa fem millioner, de kunnat blifva använda till en annan lika vigtig bana i Sverige, och om herrar patriotici ej önska utföra sin sats ad absurdum och påstå att ingen bana är bättre än en med engelskt mynt byggd, så lära de väl medgifva att det ligger i Sveriges materiella int:esse (utelemnande all fråga om det moraliska) att vid koncessioner tillse att missbruk ej ske, genom hvilka svenska namnet och krediten onödigtvis skadas tilllingens gagn — utom några mera oförsynta jernväg-contractors, Rysslands exempel, ehuru ej i allt efterföljansvärdt, gifver dock ätskilligt vid handen, som både kunde och borde tjena till rättesnöre. Jag vill deribland ej specielt framhålla hvad jag anser mest värdefaollt (men hvilket af svensk-ifrare måhända hestrides) nemligen den energi som utvecklas för att få banorna raskt byggda, oafsedt om det sker af ryssen eller utländingen, blott nätet skrider sin fullbordan hastigare till mötes. — Jag ämnar här blott påpeka smärre reglor, hvilka, fast till utseendet obetydliga, dock hafva större vigt än man i början är böjd tro. — Dessa äro t. ex.: 1) Art staten vid koncessionen bestämmer : benans och bolsgets ran; 2) Att den, utom den nominella deposition som vid koncessionens öfvertagande begäres, Pos dann falloknda mAh FOG