)i. eX. DAgTa al dessa uttryck, som HEt ljusblixtar genomkorsa tanken och leda till lösning af gåtorna. Hvarför ha ständigt ledarne af deras revolationer snedvridit dessa fundamentalsanviogar och gjort principerna haltande och skadliga, genom att framhålla hälf. ten och förqväfva hälften. Hvarför ständigt skrika på rättigheter utan att samvetsgrannt och noggrannt qvarhålla hvar och en rättighet på den piedestal af pligter, hvarförntan den ej kan skjata upp i böjden och stå stadigt emot alla hvälfningar? Hr von Bismarck med sin keryktade princip: styrkan är öfver rätten torde snarare än han tror komma att ångra att ha byggt up sitt jätteverk uteslutande på våldets och rofferiets lösa sand. Han borde begrunda Pascals ord: rätten utan styrkan är vanmäktig och bestridd, emedan det alltid finnas dåliga och cnda mevniskor, men styrkan utan rätten är ovärdäig och anklagad, emedan det alltid finnas rättrådighet och hederliga menniskor; man måste således ställa styrken och rätten tillsammans och vaka öfver att det som är rättvist må vera starkt och det som är starkt må vera rätt: Det är farligt att siga åt folket att lagarne ej äro rättvisa, ty det lyder endast emedan det tror dem rättvisa. erför måste man ockeå vänja folket att lyda, emedan det är lag, likasom man lyder jen myndighet, icke derför att den är ofelbar, utan derför att den är stadfästad såsom myndighet. Men om sambhällsordningen är en helgad rätt, som tjenar till bas för all annan erdning, få vi ej glömma att denna rätt är grandad på yttre öfverenskommeslser, ej på någon naturlag: Den starkaste är aldrig nog stark för att förblifva herrskare, om han ej omskapar sin kraft till en rättighet, och lydnaden till en pligt, ty så snart man kan ostraffadt vägra lydnad, kan man det också rättmätigt. Hr von Bismarcks princip styrkan är öfver rätten torde således vara totalt samhällsapplösande, sedan de moderna samhällena vu lyckligteller olyckligtvis kommit till en sjelfmedvetenhet, en moralisk utveckliog, som gör det omöjligt för dem ett fördraga den blinda, förfiade maskiomessiga underkastelse, som deepotismen fordrar. Tyskarne ba följ. honom blindt, emedan detta oerhörda militär-! system dragit in dem och svängt dem om-l kring likt kuggarne i ett hvirflande qvarnhjul, samt emedan denna serie af oväntade segrar förbländat deras nstlonalhögmod och riktat deras vioui Men då de få sans att tänk ö r debet och credit. att jemförs det fredliga,! lyckliga lif de förde i siva små hyggliga stater, med ringa skatter och utskyider. ringa leinadskostnader, lagn ålderdom bland barn och blomma, mot det osäkra, vådliga lif, som fråntar dem ell individuel betydelse för att! göra dem till ett nummer i preussiske militärmatrikelo; nädgade vid förste signal att öf-1 verge hustru och barn för att gå och sköfla! och ruinera andras hustrur och barn; öfverlastade af utzkylder och uppdrifna lefnads-. kostnader, örfilade af den första junkersnobb, som händelsen gett några galloner mer på mössan; giktbrotna, ledbratnsa af krigets mödor redan i ungdomen; så torde uppvaknandet och jemförelsen ej utfalla till hr von Bismarcks fördel. Till råga på allt få de att kämpa emot det allmänna föraktet, ty man har väl aldrig sett ett folk hamföra så liten krigareära efter så oerhörda matesielia fördelar. Hungern och mordbrännandet ha varit deras förnämste allierade. Rof och prejeri deras enda diktan och traktan. Hvad skall man säga om dessa preussare, som då de såsom sårade blefvo mottagna och vårdade i franska familjer, till tack icke försammade att då de tillfrisknat, snatta med sig nipper, linne och annat som de kunde komma öfver. Manien att stjäla penåyler bar blifvit en verklig visa. Ni vet, att det i Frankrike är allmän plägsed, äfven i de enklaste, minst bemedlade hem, att på den stenskifva, som bildar bord öfver deras epislar, ega en stående pendyl, med ett omhölja i form af sokel, hvarpå en j: statyett ellar en grupp, mer och mindre konstmessigt utförd i mörk eller förgyld brons, ut gör rummets väsendtliga, ofta enda prydnad. Dessa pendyler föllo tyskarne synnerligt på läppen. Som hela franska landtbygden är mycket tätt bebodd, fanno de dagligen större eller mindre boningar, der de straxt organi-: serade klappjagt etter pendyler, gardiner och andra lösören. Man vet väl att plundringar och våld begås under alla krig, men det har då varit af några förflugna, vildsinta sällar, genast ogillade och afbrutsa af bättre kamrater, eller efter några orzier eller upphetsnivgar, och . ojemnt, oskickligt, i smyg, som vanligen all ond gerning begås. Denna älskvärda armå hade deremot satt äfven denna hbederliga branche af krigsföring i system. Regelbundet, som mean går, en korporal och 3 å 4 man, att aflösa poster, gingo de kallblodigt, sjelfbelätet, ur bus och i hae för stt höfligt helsa och ta, helsa och ta, som om det varit den naturligaste sak i verlden. De ha alltid packlårar och inpackare till hands, många af dem hade tjevat hos dem de bestulo och kände till alla yrken, att dyrka upp läs, såväl som att packa in pendyler. En preussisk landtvärnsofficer, som i flera år tjenat eåsom verkmästare i en stor spioverifabrik uti Vogeserna och sedav velst upprätta sjelf en annan liknande fabrik i Vestfalen, kom nu under kriget heit trankilt med några kympanier och valde sig ut alla de bästa maskinerna, som omsorgsfullt packades in i deztill särskildt medförda lårar och skickades till Vestfalen ; derefter tändes eid på husen och bälldes petroleum på de mindre brännbara ämnena. När den hyggliga visiten var fulibordad, svängde gig den ståtiige kommendanten upp på sin häst, kommenderade till aftåg och helsade smäleende helt nådigt de förbluffade arbetarne, hvilka stodo qvar vid de rykande ruinerna och drogo sig till minnes, huru hederlig och stilla denna verkmästare sett ut hela tiden, då han lefde fredligt ibland dem. En fransk dam af hög ätt hade under helägringen baft inqvarterade i sitt slott straxt utanför Paris en betydlig preussisk truppstyrka; menu som hon var dotterdotter til den bekante general Oudinot, hvilken varit guvernör i Berlin då fransmännen besatte denna stad under Napoleon I, hade den preue: ieke kommendanten hållit ögat på sin trupp, : rv att hennes hem skulle förbli oskadadt.