vages angaren faraig iorcerar ptock holm—Grindae, KALMAR den 23 Mars kl. 11t. 10 m fm. Transit nr 2 afgick i dagningen; san nolikt nu genom isen; ur sigte tiotiden norra isbandet borta, södra i drift. RERRRAKSEANTNASGNE Korrespondens från Paris. fTill Aftonbladet.) Paris den 17 Mars. Det börjar osa hett i förstäderna! Det radikala partiet i Paris, som aldrig kunnat smälta hvarken kapitulationen eller freden, Skriker på förräderi och häller sig alltjemnt på krigsfot emot regeringen: Som dessa radikala mangrannt varit med i nätionalgardet, ha de under den lårga vintern haft tid att lära sig krigsyrket och tjenstgöringev; de ha haft tid i klubbar och vaktstugordiskurrera och lägga sig mer och misdre förnumstigt uti alla politiska och sociala frågor; de ha vant sig att spela och dricia, att förakta arbetet och siwidsotet få bänderna, för att sprätta i uniform med deras afgudade flingot på axeln; och nu vilja de ej höra talas om något annan ordning; de ha dragit ihop kanoner öch störa emmönitionsförråder på Moctmartre och Bellevillehöjderna; de ha godtycklizt kört bort alla chefer, som ej Voro nog kräftröda och organiserat om sig efter behag, under befäl af en viss obekant storhet, troligen någon afsigkormmen fästningsfånge, so:n med generalissimus för nationalgardet håller höggvarter med stab och servis, folikomligt å la rögle. Den gamle, tappra general dAurelle de Paladines, som af reg ringen hitkalists för äöfverkommandot öfver pationalgardet, sitter sedan flera veckor och ser på spektaklet utsn att kunna hindra det, Ehuru man dragit in i Paris omkriog 40,000 man pya trupper af Loirearmbin, för ordningens upprätthållande, står man ännu villrådig inför det fruktansvärda alternativ att bruka våld mot denna massa, som med stor krigsmaterie!, deribland 100 mitraljöser, med redouter och befästningar uppkastade omkring sig, redan bar drifvit troteet och hotet alltför långt för att ej göra förtvifladt motstånd och dritva borgerligt krig till sin högsta poters. De uppslå plakater på murarne, ständigt uppmanande till revolt och affattade i natiovalgardets namn, ehuru ju åttondelar af det verkliga nationalgardet, eliter hela den arbetande och industriella borgarklassen i Paris, alls icke vill kännas vid dem, utan tvärtom inser nödvändigheten att återtaga lugn och arbete ofördröjligen, för att ej reotaf förderiva det som ännu ärvid lif af Frankrike. Dessa upprorsstiftare, 20om ha oförsyntheten att tåla i nationalgardets namn, äro ej annat än proletärer, dagdrifvare och försupna arbetare, hvilka aldrig haft dylik kalas som statens 1 franc 50 centimes pr dag och en proper uniform, de ha allt att förlora på prdningens och fredens återkomst; de vilja ej arbeta och duga heller till ingenting. Omständigbeterna efter den 4 September kallade under vapen likt och olikt och man tog sig för stt kläda och föda denna ohyggliga ohyra, som aldrig underkastat sig någon strängare jenstgöring, som togo till bens på det fegaste och löjligasta sätt under hr Flourens komvando, den enda gång man försökte att skicka dem utanför staden i en rekognoscering met fienden; och regerivgen står nu vanmäktig inför dem, efter att tanklöss ha dragit upp denna ormtvid sin egen barn. Blanqui och nägra andra af samma smuts spela under täcke med dem, och deras öfvermod tillväxer för bvarjs dag de se sig lyckss så öfver all förmodan. Polisen. som med Pietris och hans agenters bortfösande den 4 Sept., blef totalt 1esorganiserad, har sedandess aldrig kunnat eruppsättas ordentligt. Vi ha haft 3 å 4 lika prefekter, den ene efter den andre vanmäktig, afskräckt och angelägen att fö sitt afsked och dra sig ur spelet. innan han fätt näsan svedd alltför svårt. Under blokaden höllo de sig någorlunda undan, desss sig så callande röda, ty de äro fege, de voro rädda ör preussarne, de voro rädda att stöta sig ed municipaliteterns, som voro uteslutande werrar öfver vivre, kantiner etc., och det smasade dessa usliogar, som hittills lefvat at iggeri, tjufveri ete., som scfvit i brohvalfven ch rännpsatenarna, i sandgroperae vid stenrotten etc, att pu gå i uniform och ta mot gratis: vedutdeining, brödutdelniog, vinitdelning, kokt mat i kantinerna etc., dessutom in sold, att dessutom posta i tienstgöring ör att tyrsnnisers publiken, vaka öfver ordvingen, göra polis, trakassera som det föll lem in med påbud och förordningar under lerag vigtiga vaktgöring vid slagterier och org etc... de lefde kräseliga relativt till vad deras lif förut varit, medan hels den vättre befolkningen var i djupaste nöd och underkastade sig de yttersta uppoffringar för lenna dåraktiga filantropi, som gödde drägen, emedan den ej förstod att söka upp den rerkliga, förtjenta och aktningsvärda olyckan. Ivr kan man nu vänta att de skola friviligt dra sig tillbaki deras intet? Paris är ippet och mat och dryck strömma fritt in ör hvar och en som har några sous i sin icka, Det vigtiga för dem är räledes att vunna bibehålla statens underhåll för att efva godt utan att arbeta, och kunna roa ig med ett åugtigt rus om qvällen. Preusarne äro borta, armön är hemskickad, polien är upplöst, nationalförsamlingen törs ej komma till Paris; de känna sig således allsnäktiga, och de röda tidningarnes omoraliska nissbruk af tribetens och republikens ädlaste srinciper och attributer, för att förgylla de nest snikna, sjelfviska och despotiska syften, va till den grad förvridit alls ideer, att de vå rent allvar tro sig berättigaden att uppöra sig sä, tro sig främja och försvaras epublikens intressen mot reaktionen som de kalla allt hvad allmän ordning heter. Då egeringen häromdagen ville trensportera till ssyfästningen några krigsförråder ur det inre staden, dit de förlagts för att rymma ut stoingarne för prenssarnes inträde här, störade dessa röda öfver lastvagnarne, körde bort bevakningen och lade beslaga på det rela. Då regeringen villa röja ur nägra srutmagasiver vid fästningsvallarne till föreommande af att se dem plundrade, störtade a röda dit för att förbjada det och ,beigliden statens folk att dra sig tillbaka, un tin ej ville att man skulie spränga dem ved hela gvarteret i luften.