Aftonbladet – 23 mars 1871, sida 2

du är Hans kära barn skall Han engång låta oss återse hvarandra. Se upp, min älskling. Måste du det verkligen ? Jag tror det. Ack! pappa, älskar du ej mamma och mig, efter du vill lemna 028? Älska dem! Frågan kunde komma hans hjerta att brista, tårar, sådana dem mannen sällan gjater, föllo ned på barnets lockiga bufvud och en ångestfull bön om tålamod och förtröstan steg med brinnande andakt från hans läppar upp till Fadren i bimlen. Skymningen var inne då de besökande aflägsnade sig och mrg Channing fann sin man inslumread. Hon tillslöt sakta dörren och satte sig i yttre rummet för att gifva fritt lopp åt de länge återhållna tårarne. Mrs Channing var en qvinna med själsstyrka, men det gifves sorger som kunna nedslå den starkaste. Roland Yorke kom och öfverraskade mrs Channing i bennes sorg. Hen brukade numera ej inträda så bullersamt som Törr, utan saktade gina steg så mycket det var honom möjligt då han inträdde i detta hem der sjukdomen gästade. Han satte sig tyst ned vid elden, men kunde dock se spåren af tårar i Ellens ansigte. Är han särmre?, frågade Roland efter en stunds tystnad. Nej, svarade hon knappast ur stånd att dölja sin smärta. Jag tror att det ej blir mycket sämre, att tala om, Roland, kanske mera svaghet, det är allt, men jag fruktar vägen ej har lång tid igen, ban tror det sjelt.n Roland rodnade och bleknade om hvartannat. Hvad menar ni, mrs Channing? Ni vill väl ej säga att — Hamish skall dö? ; Ja, jag är viss om att det ej längre finns hopp. CForts.)