Aftonbladet – 22 mars 1871, sida 3

Article Image
hvilka öppnade dörrarne, ropade stationernas namn etc. För sjukvården synes man så allmänt som enskildt varit mycket omtänksam; utom det att alla Paris vanliga sjukhus äfven de blifvit ambulanser till så stor del de kunnat, hade man inrättat 20—30 större ambulanser och 730 privata (hos familjer) med 6—20 sängar. Pensioner, som eljest plägade hysa resande hos sig, avomälde sig sålunda i stället att tjena som ambulanser, och så har min gamla pension nu gjort. Jag blef derför icke litet öfverraskad, då jag fick se deu hvita flaggan med röda korset svaja öfver ingången. Hvita lappar med röda kors voro ock klistrade på dörrarne till till de flesta af rumen. Husets unga damer ha biträdt vid sjukvården i dessa privata ambulanser, fått instruktioner från och gått med rapporter till de större ambulanser, under hvilka de lydt. Om man ock hör somliga beklaga sig öfver att transporten af sårade vid slagfältet varit bristfällig, har jag å andra sidan hört dem, som varit med i de hetaste drabbningar, försäkra att uppsamlandet och transporterardet af sårade skett både hastigt och varit väl ordnadt. Kvappast hade en sårad fallit till marken förr än oförvägna sjukbärare varit framme och burit bort honom. Allt hvad unge läkare heter har naturligtvis varit med i kriget, och för sjukhasoch stadspraktiken har man endast lemnat det lägsta möjliga antal af äldre läkare. Sålunda ha de flesta underläkare vid sjukhusen, som alltid äro unga kandidater, gått till armn, och i stället för dem ha äldre stadspraktici måst åtaga sig att fungera som underläkare. Stämningen är fortfarande oförändrad; ett ändlöst hat till preussarne dominerar allt. Häromdagen fick man ock 82 stora plakater anslagna på husen, med öfverskrift: den antipreussiska ligan, Man uppmanade här alla Paris invånare att icke hysa någon tysk inom sitt hus, ej använda en tysk i sin tjenst, offentliggöra namnen på de tyskar, som våga komma till Paris och på de fransmän, som våga hysa en tysk hbos sig etc. Tidningen Paris-Journal anmäler en särskild afdelning för desza publikationer, och man ser ock dagligen anmälningar i densamma i ofvannämnde syfte. Men på samma gång uppmana tidningarne att ej företaga några våldsamheter mot tyskar och framförallt att ej förvexla dem med elsassare, schweizare och österrikare. Man vili endast defensiven och hoppas nå målet genom tyskarnes uteslutande från allt slags handel och vandel i Paris. Jag har hört högre militärer, som försäkrat om deras personliga vänskap och högaktning för Trochu i öfrigt, särdeles skarpt klandra hans rent militära åtgöranden för Paris försvar. Så t. ex. hade han mycket lätt kunnat vid preussarnes ankomst till Paris börja ett gnerillakrig, hvarigenom han länge kunnat hindra dem att anlägga deras batterier och fullkomligt kringsluta Paris. Och under belägringen har han vid sina utfall alltid följt gammal slentrian, att nemligen göra utfallen på ett gammalt bestämdt vis, i en bestämd ordningsföljd etc., i stället för att hitta på några nya förändringar och åtminstone icke bekantgöra något utfall på minsta vis förr än det just skedde. Nu åter talades det alltid i Paris om när ett utfall skalle ske, och man vissce det ibland så noga, att t. ex. en af mina bekarvta, zom i en klubb fått höra annonseras ett utfall på en bestämd tid, beställde en droska en natt, for till en höjd i grannskapet, och då han kommer dit, börjas mycket riktigt utfallet på bestämdt klockslag! Ganska säkert har man i belägringshärer ständigt haft aning om utfallen. Man släder sig emellertid i Paris åt att ej ha biifvit nödgad att utlemna alla vallsrnes och artilleriets kanoner, hvilka äro af brons och torde uppgå till ett antal af minst 1000; dessutom bar man ock i bebåll ett större antal mitrailleuser och äfven mörsare, Vid talet om preussarnes intåg i Paris hade man genast undanfört dessa pjeser och gömt dem dels i smärre parker och ionestängda platser, dels nedgräit dem och ställt dem in på gårdar etc. . Kring de norra fortena, som tillsvidare hållas besatta af preussarne, har nationslgardet gjort detsam:nva som kring Champs Elysees, nemligen satt vakt rundtiom, för att alldeles i-olera dem från befolkningen och förhindra all slags kommunikation.

22 mars 1871, sida 3

Thumbnail