Aftonbladet – 22 mars 1871, sida 2

vara skyldig hvarken till detta eller någo annat brott. Hon kan hafva gjort det i ett utbrott a passion, eller måhända har hon utan afsigt rört vid pistolen så att den lossats af våda och hon sedan fruktat för att erkänna det. men hon har dock gjort det, onkel. Fortfar. Jag har varit förvirrad af tvifvel, ja, sanning förvirrad,, upprepade mr Ollivera med eftertryck. Ty jag visste att mins misstankar ej ensamt kunde bevisa hennes brottslighet, men i afton har jag hört hennes egen bekännelse.x Hvilken bekännelse? Att hon mördat John! Hvad! — har hon bekänt detta för dig? utbrast mr Greatorex. Nej, jag hörde det händelsevis, kanske borde jag säga på ett förstulet sätt, och just derför tvekar jag om det är min rätt att begagna mig af den kunskap jag på sådant sätt erhållit. Jag kan ej förmå mig till en låg och smygande handling, onkel, nöj, icke eng i denna sak. Mr Greatorex teg. Han. betraktade den talandes ifriga, upprörda ansigte, och det var något deri, ban visste ej rätt hvad, som i hans minne återkallade den döde, som nu hvilade på den aflägsna kyrkogården. Det är några veckor sedan mrs Jones skaffade mig en dubbelnyckel,, återtog rr Ollivera. Jag hade bedt henne derom; ty som jag ofta stannar sent ute för att besöka sjuka, tyckte jag det skulle vara bättre om jag kunde slippa in, utan att besvära tjenstflickan med att öppna för mig. Då jag i afton kom hem något efter skymningen fann jag förstugan mörk, flickan hade troligtvis lröjt med att tända lampan. Jag brukar ej allmänhet göra mycket buller och jag gick