Aftonbladet – 22 mars 1871, sida 2

oanmäld, för att säga godnatt åt mr Greatorex:. Hvad är på färde? utbrast han, då han märkte de samtalandes sinnesrörelse. De sade honom det, de berättade allt, det var intet skäl att dölja något för honom och mr Ollivera bad om hans 1åd och ledning. Sir Kene gaf det också i de bestämdaste ordalag — och afgjorde frägan mera som domare än som menniska. Du bör ej tveka, Ollivera. Denna olyckliga qvinna, Alletha Rye, måste ställas till ansvar för sitt brott. Tänk på honom, din broder och en gång min käraste vän, som ligger ohämnad i sin skamliga graf! Mensklighet är en dygd, men Johns minne bör gå framför denna. Ja, ja, jag tänker ju ständigt på honomp, mumlade presten. Mr Greatorex tog första steget. Då sir Thomas Kene och pastorn gått tillsammans, skref han en biljett till Scotland Yard. Butterby var bändelsevis der och besvarade kalleisen i egen person. Kort och bestämdt gaf mr Greatorex honom sina order. Jag har ej annat val än att lyda, anmärkte Butterby med orubbad fattning, ,men jag tror inte att Alletha Rye är brottslig. Gör ni inte? utbrast mr Greatorex. Nej, sir, jag tror det inte, åtminstone finnas, enligt min öfvertygelse, starka skäl deremot. Hela saken från början till slut är full af ovieshet, det är då dagsens sanning. J8g skulle hafva lust att fråga er om Alletha Rye har gjort en bekännelse för er denpa qväll, eller om hon inte har det — pemligen att hon var den som begick mordet på mr Ollivera? Om hon verkligen var ensäm hemma, som hon sade, då har hon sjelf talat om det här,