Aftonbladet – 21 mars 1871, sida 2

TRETTIOFJERDE KAPITLET. Ett telegram till Helstonleigh. Samma afton och lika plötsligt som mi Butterby vikit af inåt gränden, kom han in till mr Bede Greatorex. Skrifvarne hade nyss gätt efter slutadt arbete för dagen och Bede ordnade några papper på sitt arbetsbord, innan han ämnade sig upp till middagen, då han öfverraskades af polismannens besök. Mr Butterby började eamtalet i en ton af förebråelse i det han omtalade vissa förhållanden. Bede tog illa vid sig. Han önskade för ingen del att den roll Godfrey Pitman haft vid hans kusins död skulle komma i dagen. Det vst just hvad jag framför allt ålade er, mr Butterby — att hemlighålla hvad ni upptäckt rörande Godfrey Pitmans identitet, utbrast Bede. Det var också för att jag lydde er och teg dermed, som andra nu tagit saken om hand och röra upp himmel och jord deröfvero, sade mr Butterby i missnöjd ton. Har ni sagt dem att det var på min önskan ni förblef overksam? Jag har ej sagt dem uågontirg, jag låter dem tro, att jag sjoll ännu spanar af alla krafter efter Pitman, De veta således inte att han och min skrifvare Brown äro samma person?p sporde Bede ifrigt. . Inte det riogaste. Det är ingen lefvande själ bland dem allihop som haft nog fint väerkorn för att spåra upp den saken än, tr Bede Greatorex. Vi måste bemöda oss att hindra dem derifrån, hviskade Bede. Jag vill gifva er huru stor belöning ni begär, om ni förmår göra det Hör mig, sito, jag är villig att tjena er