Aftonbladet – 21 mars 1871, sida 2

såvidt rimligt är, jag har ju bevisat det, mer om jag skulle låta er hoppas att detta länge kan förblifva en hemlighet, så vore det at skamligt bedraga er. Då jag för lagliga ändamål söker upptäcka någonting, rå kan de väl hända att jag leder andra på falskt spå! utan att arse det orätt, men det vore en annan sak, om jag skulle inbilla er att jag härvidlag kan göra mera än som är mig möjligt och hålla till godo med edra tarksägelser eller belöningar. Så säkert som att jag nu står här, är det att denna affär ej kan länge förblifva på dess nuvarande ståndpunkt, inom kort maste bladet vända sig. Polismannen lutade sig framåt under det han talade, blicken var ovanligt allvarsam, armbågen stöddes emot bordet och han höll pekfingret upplyftadt, som för att gifva mera eftertryck åt sina ord. Bede erfor det med en hemlig rysning och bleknade synbarligen. Ni skulle vilja förhindra det och jag kar också vilja det, men tro mina ord, sir, det finns ej längre någon möjlighet dertill. Om ... ni ... kunde skaffa Brown ur vägen? stammade Bede hviskande och nästan utan att veta hvad han sjelf sade. Mr Butterby antog ett strängt utseende. Ni borde ej yttra sådant till mig, sir. Jag har understödt edra planer så länge det ej varit stridande mot hvad min pligt fordrat, men ni torde märka att jag ej kan gå längre. Så gerna kan ni ja gå till Scotland Yard och fråga dem om de skulle vilja hjelpa en brottsling att unikomma. Vi skola ej tala vidare härom; sir, men jag skulle gerna vilja göra er en fråga. Hvarför önskar pi att Pitman skall undkomma?, Bede svarade ej. Han höll handen hårdt ryckt emot sin panna pch blicken var sorgsen och drömmande, Om Pitman både någon del i hvad som