DATA BTP PAA PS AVULIGIL: vi Belleville, men nu, djerfvare vordne af regeringens passivitet, satt sig i besittning af Hötel de Ville och der planterat sitt partis symbol: den röda fanan. Om något motstå från Ordningsmaktens sida höra vi ej ta J Antingen hon velat undvika ett förnyande af de blodiga scenerna från Junidagarne 1848 eller ansett sig ej kunna tryggt lita på de trupper hon hads under sina händer, rog af rogeringeu har först utrymt högra BSeinestranden, och straxt derefter äfven den venstra åt rebellerna samt med de reguliera trupperna dragit sig tillbaka till Versaill d bar slutligen gått ända derhän i eftergifvenhet för den revolutionära stämningen i Paris, att hon, på yrkande af en deputation derifrån, entledigat general Aurelles de Paladine från befälet öfver nationalgardet och i hans ställe dertill utnämnt Langlois, den bekante I Parisdeputeraden af yttersta veastern i nationaltörsamlingen. fven denne har dock varit den nya regeringen i Hötel de Ville slit för moderat, ty då han infunnit sig der för att börja utöfvandet af sin nya värdighet, hade den s. k. centralkomiten ej velat erkänna honom, lika litet som han velat erkänna henne. Den enda kraftyttring Thiers och hans regering visat är utiärdandet af en proklamation med en uppmaning till na tionalgardet att bli ordningens och den bestående republikens sak troget. OCentralkomitön har å sin sida utfärdat ej blott ev, utan två sådana proklamationer, hvari hon upphäfver belägringstillståndet, kallar Paris invånere till val af den under belägringen så ifrigt påyrkade la commune de Paris, och slutligen förklarar sig skola i Parisfolkets händer återlemna sin makt när den nya styrelsen blifvit vald. Redan förat hade hon på gathörnen i Paris låtit anslå stora röda plakat med följande proklamation till armen: De delegerade af Paris nationalgarde till armen: Soldater! Folkets barn! Man utsprider i landsorten förhatliga rykten. Paris har 300,000 man nationalgarde och likväl sammandrar man här trupper, hvilka man söker ingifva falska föreställningar om stämningen bland Parisbefolkningen. De män som organiserat nederlaget, styckat Frankrike och utlemnat all; vårt guld, vilja undandraga sig det af dem öfvertagna ansvaret genom att uppväcka ett borgerligt krig. De lita på att I skolen låna er till villiga verktyg för utförande af den förbrytelse de planlagt. Medborgare-soldater! Skolen I lyssna till den gudlösa befallningen att utgjuta samma blod som rinner i edra egna ådror? Skolen I rasa mot edert eget kött och blod? Nej, I skolen ej vilja vara fadereller brodermördare. Hvad vill Paris folk? Det vill behålla sina vapen, utnämna sina anförare och afsätta dem rär det ej längre har förtroende till dem. Det vill att armen skall hemförlofvas, på det att sönerna så snart som möjligt må återskänkas åt familjerna och händerna åt arbetet. Soldater! Folkets barn! Låtom oss sluta oss tillsammans för att rädda republiken. Konungarne och kejsarne ha gjort 0883 tillräckligt ondt. Disciplinen utesluter ej samvetets ansvarighet. Omfamnom hvarandra midt för deras ögon, som för att erhålla en grad eller en syssla och återuppsätta en konung gerna skulle se att vi sleto hvarandra i stycken. HLefve för alltid republiken! Beslutet i sessionen i Vauxhall den 10 Mars 1871. Namnunderskrifter saknas. Den nya styrelsen namnger sig ej och fortfar äfven ännu att vara incognito. En af koryföerna deri synes dock vara den från oroligheterna i Creuzot i slutet af 1869 bekante jernarbetaren Assy. Han skall nemligen, berättar css ett telegram, presiderat i den s. k. domstol som dömde generalerna Thomas och Lecomte till döden. Lika hemliga som sina namn bålla rebellcheferna äfven sina planer, Paristelegram af den 16 vet dock att berätta något om deras fordringar. Dessa. gå ut på utskrifvandet af nya allmänna val, den: nuvarande nationalförsamlingens upplösning, inkallande af en konstitnerande församling, regeringens förläggande till Paris och sintligen fortsatt utbetalande af den dagliga solden, halfannan francs, till nationalgardets med lemmar, tills de åter fått tillräckligt med arbete. Den senaste torde, liksom hyresfråan, vara den innersta kärnan i alltsammans. essa fordringar ha, som man ser, mycken likhet med dem som uppstäldes af det socialistiska partiet 1848. Korrespondent.er från Paris veta till och med berätta, stt man, för att för ögonblicket ge frågan något slags lösning, skall på fullt allvareinom regeringen diskuterat lämpligheten af nationalverkstädernas återupprättande. Det låter otroligt, men så berättas det. Med afseende särskildt på denna fordran och med anledning af den allt starkare framträdande böjelsen hos en del af Parisbefolkningen att fortfarande vilja lefva på det allmännes bekostnad har KSiecle, den upplyste demokratiens förnämsta organ, tagit till ordet för att visa arbetarne hvart ett sådant sakernas tillstånd skulle leda. Hon yttrar: Vi äro det intelligentaste fotk i verlåenz detta är en afgjord sak, och vi vida iöke välja det ögonblick, då vi lidit 4 stora ne derlag, för att säga motsatsr., 4 o 3 iä dock måhända icke det mest upplysta falla ty vi höra hvar daz påståenden, som icke tåla någon närmare belysning och icke län a kunna försvaras, då man tager förhållandena sådana de äro. Ett af dessa påståenden går ot på att Frankrikes resurser äro outtöm— liga, och att man icke en gång behöfver an. beta för att bibehålla eller öka dem, 17 gående från detta antagande, spatsorsst omkring och pratar vidt och:bre? man är icke mera fråga om att arbe — 6 och det statskassan, som måste kup -va. Vi ha ju Hura den skall fyllas ör 2 sörja för allt. man icke bekymrar gj. 4 sak, om hvilken vändigt att Pedro Det är dock nödatt jordan kar et upplysa dem, hvilka tro. 2 oh kör, frambringa säd utan Plöjnin ; von att den som har den äran att vara mes borgare i en republik har en obestrid! rat. tt lägga armarne i kors, ja at 8 Tätt lägga hinder i vägen för hyss, dessutom Vi vilja för ögonblicket endast tar ksamhet. der våra anmärkpi7 gap i en särdeles fal Paris flona tillämrsing på en minoritet ect Ed barligen är vilseleda. Vi måste då att börja med säga, att Frankrikes hela budget icke skulla räcka till att underhålla Paris i fall Paris ville tillsluta dgonen för att det är dess pligt att öfverlemna, sig ål träget arbete, m man afdrager förräntningen af statsskulden och uppbördsomkostnaderna, blifver den summa staten nu har att disponera för året endast 1200 millioner francs, HN, och med den icke lönade en enda v man. Om man nu förotsä donna budget skule on, DU, förutsätter, att