värdigt skicklig att så länge kunna undgå att bli upptäckt; Tycker ni ej så? Jag tycker ingenting,, svarade hon. Hvad bstyder det för mig? Godt, miss Rye, jag kan emellertid berätta att Godfrey Pitman nu är funnon! Alietha Ryes sinnesnärvaro tycktes vid dessa ord alldeies öfvergifva henne Kanske kunde hon ej längre förställa sig, att själens krafter gifva vika då bördan blir alltför tung. Funnen! flämtade hon och händerna sjönko ned i knäet, ögonen stirrade vildt på mr Batterby. Åtminstone så nära dertill, alt det ej kan d:öja förrän allt blir upptäckt, sade polismannen med eftertryck. Våra vänver här hafva kommit honom på spåren och jag kan hålla hvad som helst emot er silfverfingerborg, miss Rye, att ban hiir stäld för dowstolen när den sammanträder i Mars månad. Domstol? hvarföre?. frågade hon med darrande läppar Domia olen i Helstonleigh. Anklagad för mord på mr Ollivera. Så ja, lägna er, det var ej min afsigt att skrämma er så der och hvad behöfs det? Det är ju ej säkert att Pitman blic dömd, äfven om han förklaras skyldig. -Aratal hafva gått förbi och Greuorex och pastor Ullivera kusna tysta ned aken. . De hafva menskliga känslor, isynverhet mr Bee. Ni tror ja inte att Godfrey Pitman var kylig ? utbrast hon, i det hennes röst, fick tt uttryck at trots. Gör-jag inte? återtog Butterby. Men wvad som gör mera till saken, miss Rye, är Mt polisen här i London, som fått saken om ränder, de tro det. (Forts.)