Aftonbladet – 18 mars 1871, sida 3

Högre har författaren ställt sin uppgift.. För honom utgöra de europeiska rikena seden några årbundrsden tillbaka ett helt för sig, 1 I hvars delar på mångtaldigt sätt äro sinsemel-Ilan förenade. Lifsutvecklingen i det ena riket t) måste derför helt naturligt utöfva ett större vl eller mindre inflytande på det andra, allt . Jeftersom detta senare utgör en mer eller min-Idre djupt inheererande lem af det hela. Eu-I ropa är en organisk statskropa, till hvars -Jinre och yttre verksamhet hvarje enskild dels funktioner väsentligen bidraga. De europeiska ; folken — romanerna i söder, germanerna i norr -— ha under ständig beröring och ömsesidiga -linflytelser utvecklat sig till verldens mest framI stående kulturfolk. Det statssystem, som fram-Igått ur denna utveckling, förbereddes så småningom under medeltiden, tills det mot sluItet af temtonde århundradet i mera bestärsd I gestalt framträdde, De stora uppfinningarne loch upptäckterna blefvo nu en dessa folks geI mensamma egendom, hvilken de förstodo att (göra sig till godo på ett sätt, som för dem Jalla öppnade nya verksamhetskällor, ökade deras ekonomiska välstånd, vidgade deras områden, sammanknöt dem i allt innerligare förbindelser, höjde deras konstskicklighet, gaf lyftning åt deras vetenskapliga sträfvan och utveckling åt deras religionsoch samhällslif. Ända till slutet af adertonde århundradet blir sålunda Europas historis en historia om detta statssystem, denna stora folktörening, hvärs medlemmar med alla siva skiljaktigheter dock alla ledas af. medvetandet om högre gemensamma intressen, till hvilkas förverkligande hvar och en i sin ställning sträfvar att bidraga. Genom franska revolutionen upplöstes detta system till en tid, stzternas inre och yttre förhållanden blefvo pu väsentligen olika mot hvad de förut varit, tygrunden, på hvilken dessa förhållanden hvilade, blef nu en annan. Frankrike blef allt — de öfrigs staterna intet. Men det var dock endast storheten af Napoleons herrskaresnille, som kunnat åstadkomma detta. När dånet af hans armeers vapenbrak hade tystnad vid Leipzig och Waterloo, blef på kongressen i Wien och genomiden heliga alliansen det evropeiska statssystemet återupprättadt. Det är dessa de europeiska samhällenas inre förhålanden, som Heeren med svillets skarpbiick uppfattat och med den öfverlägspa talangens förmåga tecknat i denna handbok, hvilken utgör ett det värderikaste arbete i sitt slag inom den historiska litteraturen, beundradt och beuvdransvärdt ej blott derför, att det var det första, som ur denna synpunkt i ett sammanhang. framstillt den nyare tidens bistoriska tilldragelser, utan äfven för den stränga vetenskaplighet, den satovetsgranna forsknivg, den sanningskärlek och den höga uppfattning at företeelsernas inre sammanhang och betydelse, hvarmed det blifvit genomfördt. Etter en saksikinledning följer sjelfva afhanålingen, fördelad i tre perioder. Första perioden sträcker sig från 1492 till 1661, en tidrymd, som karaktiseras såeom den politisk-religiösa, enär det genom reformationen väckta religionsintresset äfven i den praktiska politiken bief det förherrskande, så att religionspartierna öfverallt tillika voro politiska fraktioner, religionskrigen öfverallt tillika politiska strider. Andra perioden oe:fatter tiden från 1661 till 1786 och bär namn af den merkantiliskt-militära, emedan indastrien och handeln nu äro hutvudföremålen för det allmänna iatresset och de verksamwmaste orsakerna till kollisionerna mellan folken, på samma gång det längesedan började systemet med stående armeer nu genom Ludvig XIV och Fredrik II når gin högsta fulländning. Tredje perioden innetattar tidskiftet 1786—1821 och kallas i sin början den revolutionära, men . i sin utveckling den konstitutionella. Af stor. . mande händer nedbrötos nu Euaropes gamlal statsformer, men ur spillrorna framgick småniogom efter vexlande försök och otaliga strider ett statsskick, som tillfredsställde de nya idbernas kraf på en makt, lika afvägd mellan den styrande och de styrda. Den första är sålunda perioden för uppkomsten, den andra tör befästandet, den tredje för upplösningån och återställandet af den politiska jemnvigten i vår verldsdel. Hvarjs period har vidare sina underafdelningar, hvarigenom hufvudtrådarne i den invecklade väfnaden lätteligen kucnpa urskiljas och det bela så mycket redigare öfverblickas och uppfattas. Koloniernas -betydelse utgör inom hvarje afdelning ett omräde för sig, bearbetadt med särdeles stor sorgfällighet. Egentligen ämnadt till underlag för akademiska föreläsningar, bär detta srbete alltigenom en vetenskaplig, jag skuile nästan vilja säga klassisk prägel. Det är derför djopgående utan att vara svårläst, omständigt utan att vara tröttande. Det rika materielet är ordnadt med en klarhet, som engast mästaren i den historiska konsten kan åstadkomma, framställningen är lättfattlig, föredraget Jifligt och naturligt. Men då författaren till följd af den ståndpunkt han intagit måst förutsätta ett visst mått af historisk kunskap hos sina läsare, har följden blifvit den, att i de särskilda afdelniogarne många faktaendast blifvit antydda utan attfullständigt utvecklas, lösningen af månget framlagdt problem endast påpekad utan att verkställas. Härigenom skärpes lässrensuppmärksamket, han ledes visserligen af författaren, men ar. betar på samma gång sjelf tillsammans. med honom, och begge komma sålunda hvarandra närmare: den senare blir bättre förstådd i I sina meddelanden, den förre mera tillfredsställd i sin uppfattning af dessa, Med glädje nesa vi derföro detta arbete välkommet inom vår litteratur, der det genom sitt inre värde och sin yttre fördelaktiga utstyrsel städse kommer att intaga en framstående plats, liksom de äldre verk af samma hand, hvilka för mer än ett halft sekel tillbaka blifvit påle vårt språk öfverflyttade. N. P. Non. : 8 a A hå bå neg ENTRE Prb JG st kk hart le AD fö RA Gamla sanningar, drag ur den äldsta kulturhistorien, af C. Fr. Bergstedt. (Säljes tillln förnåna för Stockholms högskolefond.n Pris 1 rdr.) Såsom helt naturligt är, utmärka sig dessa! föredrag, genom hvilka serlen af föreläsninsar till förmån för Stockholms högskolefond ör några månader sedan öppnades, icke ge-!h Om nya vyer, men gerOm god urskilniog vidi? invändningen sf det rika materialet, isynner-1 wet i fråga om de religiösa föreställningarne vå skilda tider och hos skilda folk, och sä-!1 ert skola många med nöje följa författaren