Tr kr run Ö 7 At AO RAR a AA lefver i Chili såsom delegare i ett bergverk;han har för ett par år sedan varit på besök hos sin härvarande familj. En sonsons dotter har för 6 år sedan utvandrat till Amerika, hvarest hon är gift i Alexandria i Minnesota. Genom denna, som är moder till tvenne barn, blef fru Kjelstrup således stammoder i fjerde led. Den aflidna hade varit enka i 56 år. Ånda till slutet egde hon alla sina själskrafter; först under det sista halfva året behöfde hon andras hjelp för sin omvårdnad, De trenne sista åren tillbragte hon hos sin fresta dotter i Meraker, hvarest hon också anled. — Ballong-Posten. Under Paris belägring förde ballonger från den belägrade staden 2,500,000 bref, representerande en vigt af 10 eng. tons. Följande äro namnen på de ballonger, som officielt afsändes: Neptune, som afgick September 23; Cittå di Firenze, September 25; Etats-Unis, September 29; Celeste, September 30; Armand Barbeås, Oktober 7 (med denna ballong följde Gambetta och de första brefdufvorna); Washington Oktober 12; Louis Blanc, Oktober 12; Godefroy Cavaignac, Oktober 14 (med denna ballong afreste Keratry); Guillaume Tell, Oktober 14; Jules Favre, Oktober 16; Jean Bart, Oktober 16; Victor Hugo, Oktober 18: Lafayette, Oktober 19; Garibaldi, Oktober 22; Montgolfier, Oktober 25; Vauban, Oktober 27 (denna allong föll i preussarnes händer i grannskapet af Verdun); Colonel Charras, Oktober 29; Fulton, November 2; Ferdinand Flocon, November 4; Galilee, November 4 (denna ballong togs af preussarne); Ville.de Chåteaudun, November 6; Gironde, November 8; Daguerre, November 12 (äfven denna ballong blef tagen); Niepce, November 12; General Uhrich, November 12; Archimede, November 21 (denna ballong föll ned i Holland); Ville .dOrleans, November 24 (det var denna ballong som föll ned i Norge); Jacquard, November 28; Jules Favre (den andra i ordningen med detta namn), November 30 (föll ned i bafvet); Franklin, Decenm ber 5; Denis Papin, December 7; General Renault, December 11; Ville de Paris, December 15 (föll ned i hertigdömet Nassau); Parmentier, December 7; Gutenberg, December 17; Davey, December 17; General Chanzy, December 20; Lavoisier, December 22; Dålivrance, December 23; Tourville, December 27; Bayard, December 29; Arme de la Loire, December 31; Newton, Januari 4; Duquesne, Januari 9; Gambetta, Januari 10; Kepler, Januari 11; General Faidherbe, Januari 13; Vaucauson, Januari 15; Poste de Paris, Januari 18; General Bourbaki, Januari 20; General Daumesnil, Januari 22; Torricelli, Januari 24; Richard Wallace, Januari 27; General Cambronne, Januari 28. Af dessa ballonger uppstego 26 från Orltansbanans station, 16 från Norra banans station, 3 från östra banans station, 3 från Place St Pierre (Montmartre) 2 från Tnuileriesträdgården, 2 från Boulevard dItalie, 1 från Vaugirard och 1 från La Villette. — Jagthistorier. I Kristianstadsbladets veckofinnas raska jägare, som till och med i kritiska ögonblick veta att bandtera sitt vapen så, som det egnar och anstår goda skyttar, framgår af nedanstående dråpliga jagthistorid, hvars saniogsenlighet blifvit intygad af fallt trovärdiga personer: Den 26 Januari begåfvo sig torparne Nils och Bengt Mattissöner samt en tapper landtsoldat vid namn Fridolf, förträffligt utrustade och i den mest lifvade sinnesstämning, ut på jagt. I den nyfallna snön lyckades de snart upptäcka spåret af ett större djur, hvilket de med säkerhet antogo vara en varg eller något annat vilddjur, som till följd af den ovanligt stränga kölden råkat förirra sig ända ned till grävsen af den stora skånska slätten. Efter ett ifrigt förföljande uppbanns slutligen besten, och fem välriktade skott fällde honom till marken: men då det sällsynta jagtbytet blifvit i triumf hemfördt af de öfverlycklige jägarne, befanns det att den glupande ulfven ännu var vid lif, hvadan det ansågs nödvändigt att med en yxa gifva honom dråpslaget. En mängd nyfikna infunno sig nu för att få se det märkvärdiga djuret, och bland dem en skomakare, som erbjöd sig att köpa det för 10 rdr, hvilket anbud dock med stoltI het afböjdes. Efter förloppet af en vecka, och sedan järarne, med ledning af ett i Berlins naturI djuret var ett varglo, afreste de med sitt byte till S:t Olof, för att i vederbörlig ordning och i form af skottpenningar erhålla belöningen för sin raska bedrift. På S:t Olofs bygata blefvo de emellertid uppehållna af en talrik skara nyfikna, som nödvändigt ville se odjuret och höra berättelsen om dess dödande, då bland andra äfven landtbrukaren Jöns Olsson i Frörum kom tillstädes, för att se hvad som var å färde. Vid åsynen af föremålet för den gapande hopens undran upptäckte han genast att den förmente vargen var — hans egen trogna, präktiga hund Fylax, som ungefär en vecka tidigare spårlöst försvunnit. Att de kort förut så stolta jägarne återvände till hemmet med betydigt förlängda näsor, lider icke minsta tvifvel, lika itet som att den köplystne skomakaren blef särI deles förtjust öfver att hafva sina 10 rdr i behåll. — Etl snöskred i Norge. Den 18 sistl. Jan. var bonden Halvor Reensvig och hans son Olof jemte arbetarne Olof Kvammen och Halvor Nesset uppe i en lid, ungefär en fjerdingsväg vesterut från Raulands kyrka, för att skaffa ned något hö, gom Halvor Reensvig hade stående der i stack. De hade, berättar en brefskrifvare till ett Kristianiablad, varit der i samma ärende dagen förut och då snön icke var synnerligt djup kunde de ej tro att fara fanns för något skred. Men var snön icke djup, så var den i stället )sönderfrusen och hängde ej rätt bra ihop. Då de voro nära platsen dit de ämnade sig, brast plötsligt ett snöskred ett stycke strax ofvanför dem med en smäll liksom ett gevärsskott. Genast började snön under dem att röra sig, de tumlade öfverända med hufvudena vända utåt mot snöströmmens kanter. Det bar af med fart utför med dem. Halvor Reensvig kommer mycket väl ihåg, att han under farten än var djupt nere i snömassan, än ofvanpå ensamma och att han oupphörligt kafvade med armarne och stundom försö att välta om och kasta sig för att komma till kanten af strömmen eller åtminstone hålla sig någorlunda ofvanpå den. Då strömmen stannade eller betydligt saktade sig befann han sig så mycket uppe på snömassan, att genom en våldsam ansträngning det lyckades honom komma lös derur. Af sina kamrater hörde eller såg han till att börja med ingenting, ehuru han sprang omkring och af alla krafter ropade på dem. Efter en stund fick han sigte på en hårtofs, som krönika läses följande: Att också här i Skånel EV Mi ps mr oh el BR Rd — GORA a IG lära befintligt träsnitt, gjort sig förvissade om, attstack fram ur snön. Genom att gräfva med hän-l derna påträffade han Halvor Nesset liggande il krum ställning kriog en björkstam och så fast i snön, med armarve intill sidorna, att han icke ens efter det snön blifvit borttagen från hans ansigte kunde röra på sig. Nu hördes rop från Olof Reensvig. Det var ett glädjens budskap för fadern, som knappt hoppades finna honom vid lif, Då Halvor Reensvig hade fått snön bort från s0o nens ansigte yttrade denne, att han tyckte sig höra Olof Kvammen längre bort. Efter något letande ett stycke derifrån uppdagade Halvor ändan af en skidstaf i närheten af de redan påträffade tvenne karlarne. Genom att försigtigt sticka i snön med stafven fick han också reda på Olof Kvammen, men utan att i början kunna upptäcka något lifstecken i honom. Han var alldeles blå kring ögonen och munnen och såg föröfrigt ut som ett lik. Smånibgom framträdde dock en röd fläck på hans ena kindben, derpå en likadan på det andra och snart förmärktes en dragning i läpparne. Han blef snart frigjord, ty han låg ej synnerligt fast; efter en stund började han utstöta oartikulerade ljud och att derefter tala som en sinnesförvirrad. Först efter en god stund sansade han sig, men kunde på länge ej se någonting. Olof Reensvig, som ännu låg fastklamrad i snön, ropade: Far, jag dör! Han blef då lösgräfd och han och fadren bjelpte sedan Halvor Nesset fram ur snön. , Det var också hög tid, ty snön klämde honom så hårdt intill björken, att ban var i stor fara. Det var så brant, att håien efter dem snart örsvunno genom snömassans tryckning. Så voro mn.