Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 2

derofficer vid det lätta kavalleriet äro derstädes ej mycket mindre än på en officer, derför att han i tält på mångfaldigt sätt är hänvisad till sig sjelf och sin egen intelligens, på hvilken ofta, i följd af bevakningstjenstens natur, beror större eller mindra krigsföretags lyckliga eller olyckliga utgång. Isom preussiska armen sker underofficersgradens-utbildsing för kriget i en sådan syftving, och en österrikisk militärförfattare yttrar härom: PDer eigentliche Kitt jedes Regiments sind die Unteroffisiere, daher sich deren Ausbildung besonders angelegen sein su lassen ist. Ett mobiliseradt kavalleriregemente i Preussen på 4 sqvadroner har också 23 officerare, 61 usderofticsrare, 80 korporaler och 448 man, eller nära 1 underofficer på hvar 7:de ryttare. Huru ett i sig sjelf jemförelsevis ringa antal korporaler skola få nödig utbildning till ersättande af urderofficersgraden, har ej hr Mankell yttrat sig om i förslagst. Kavalleriets ersättningstrupper, hvilka enligt motionen skola bestå af 3550 man värnepligtige, fördelade i 8 åldersklasser, uttagas dels bland dem, som frivilligt anmäla sig, dels bland dem, som hafva vana vid eller fallenhet för ridning — men om tillräckligt antal ej kommer att anmäla sig, må någon mindre pekuniär fördel beredas dem. Då likväl hr Mankell ej synes förneka, stt skicklighet i ridkonsten och vana vid hästars skötsel äro. ett nödigt element uti ryttarens utbildning, må man fråga, hvarföre dessa värnepligtige skola befrias från sista 14 dagarne af första årets öfning, derföre att de ega en viss skjatfärdighet; ty en sådan färdighet, som är af stor nytta för infanteristen, kan ingalunda ersätta bristen på bahöflig ridkonst för kavalleristen. Upplysnng härom vinnes emellertid å sid. 58 i motiverna, då man erfar, att de vid kavalleriet utbildade värnepligtige böra tjenstgöra som trosskuskar vid pomwonierafdeloingen, och sid. 56, der de uppgifvas skola fuugera såsom beridet trossmanskap. En mycket lockande anställning för dem af landets intelligenta ungdom, hvilka ega fallenhet för ridning! Slotligen några ordom kostnaden för hr Mankells kavalleriorganisation. På grund af hvad ofvaniör är anfördt, kan kostnaden för en värfvad ryttare, befäl inberäknadt, ej belöpa sig till mindre än den ungefärliga medelsiffran af kostnaden pr man vid Lifgardet till häst och busarregementet konung Carl XV, hvilket, enligt sista stitsrevisionsberätte!sen, är 851 rdr. Om således denna siffra lägges till grund för hv Mankells. förslag, skule kavalleriet, med den nummerstyrka som deri föres!ås, drabba statsverket med en kostnad af: 3683X851L,12.. on enn TAR 3,134 674100. Då likväl hvarje sakkunnig mäste erkänna den fullkomliga otillräckligheten af Sveriges kavalleristyrka i närvarande stard och acledning således icke saknas att förr eller senare föröka denna styrka, så är det klart, act om man vill göra en beräkning af den kostnad, som statsverket skulle få vidkännas, i -händelse indelningsverket aflöses eller upphäfves, då den nuvarande kavalleristyrkan, 4700 man, måste till värfvadi kavalleri förvandlas, densamma akulle belöpa sig till (4700 man x 851,12) 4,000,264 rdr årligen, förutom kostaaden för uppbyggandet af kaserner, stallar, ridhas, exercishus, sjukhus m, m., eller uvgetär 2,500,000 rdr mera årligen, än hvad rustningen kostar statsverket för närvarande.