Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 2

saker, som Fanny skickat till Geralds barn. Hans afsigt var att skyndsamt passera gatorna med hågkomst af mr Butterbys varning, men de välkända platserna hade sina bebag för Roland och han stannade nästan vid hvarje steg för att se sig omkring, Rådhuset, torget, kyrkorna, alla dessa gamla välbekanta ställen, som skymtat för hans rainne, då ban var fjerran ifrån dem. Utanför mrs Jenkins bostad dröjde han länge: icke densamma der mr Ollivera dött, utan det mindre huset der bredvid. Boden var nu försedd med andra varor, men Roland kände ändå igen den... Der innanför i det lilla mottagningsraummet hade Roland många gånger frossat af tö och rostade smörgåsar, derappe i kammaren ofvanpå hade stackars Jenkins dött. Dessa gator, dem han nu passerade, huru ofta hade ej stackars Rolard, då han i Port Natal kämpade mot hunger och nöd, drömt om dem och Helstonleigh. Huru kom det sig nu att han gouggade ögonen afförvåning och tvekan, kande dessa verkligen vara desamma som förr? De tycktes honom nu smala och obetydlige, byggnaderna sägo torftiga ut, sjelfva rådhuset litet. Ack! det var fantasiens förgyllning som nu var bortnött. (Eorts,) (FRPTAONNRESTROSRSETELA