Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 2

Arthur, men en. känsla, nästan ett hopp att han måhända en gång skulle kunna blifva det smög sig öfver honom i denna stand. Anonabel skall hbjelpa mig, tänkte han. Då gudstjensten var slutad, gick Roland att kelsa på de väcner, som ännn kunde minnas honom. Sedan han uppsökt Tom Channing i sakristian, der det första han företog sig, var att profva den unge prestens embetsskrud, mötte ban sin slägting William, men det var oo Rolsods tur att visa köld och den stela, förnäma bugning, hvarmed han helsade honom, kunde hafva anstått en furste. William Yorke bet sig i läppen halft road, halft förargad och gick förbi. Roland och Thomas Channing följdes åt ur kyrkan och vexlade nägra ord med andra bekanta, hvarpå Roland gick till mrs Chanring, som blef mycket glad att se Honom, men då han talade om sina planer med Aonabel,. skrattade bon blott åt förslaget likasom hennes son Hamish hade gjort förut och den blifvande brudgummen kände sig :smått förlägen. I betraktande af Rolands öppna erkännande att han under tre eller fyra månader spart ihop två pund för den blifvande bosättningen och att dessa pengar nu. voro förskingrade, må det ej undras på om mrs Channing ansåg utsigterna för hans och Annabels framtid alldeles hopplösa. Roland kom sjelf till den slutsatsen att det vore bäst att skaffa sig inkomster först, innan han på nytt framställde sitt förslag. Återkommen till lady Augusta stannade han der öfver middagen och begaf sig sedan på väg till stationen. Roland kände sin mors svagheter och fruktade att bans affärd skulle beledsagas af allttör stora ceremonier, den samla familjevagnens iordningställande eller något dylikt, och bröt derför upp i tysthet med sitt paket under armen, samt några små