Aftonbladet – 16 mars 1871, sida 2

Att fransmännen skola känna en djup och lödande förbittring mot den fiende som så koningslöst härjat och stympat deras land, nna vi helt naturligt; de vore i sanning mer n menniskor, om de med fredsslatet genast kulle kunna förbyta de känslor som framallats af sådana dåd som de hvilka för långa ider skola betecknas med namnen Bazeilles, Ublis, Chablis, Chateaudun och så många anraorters. Vi finna, som sagdt, denna känsla elt förklarlig och kunna lifligt sympatisera ermed. Men hvad vi deremot hvårken kunna mpatisera med eller respektera är det kalla, å stt säga i syster satta hat som man med .otstlade medel pu med all gevalt söker framalla och underhålla. Det ligger ej blott nåonting ohyggligt rått, stridande mot hela rårt menskliga medvetande, i detta proklanerande af hatet som grundprincipen för ett olks hela lif; deri röja sig också en barnsighet och en brist på värdighet i bärandet ;f olyckan som vi med Jedsnad fiona hos nedlemmar af en nation för hvars många stora egenskaper vi hysa en rättvis och vars yeundran. Eller hvad skall man tänka, när nan i de stadgar som den 8. k. antipreusviska ligan oppejort för sin verksamhet finier artiklar sådana som dessa. Ligan skall, heter det i af dem, öfverallt på landet i Frankrike utsprida böcker som innehålla skildringar af de grymheter och våldsgerninbar preussarne begått under kriget för att hos befolkningen underhålla ett ständigt hat till tyskarne. Och i en följande stadgas det: ;Ligan skall i alla colldger, lycger, seminarier och privatskolor sprida böcker som skildra tyskarnes seder, eröfringslystnad och hela väsende, för att hos ungdomen fostra tanken på hämnd Om den förening som uppsatt dessa stadgar utgjordes af några exalterade hjernor från Belleville eller Montmartre, vore hela saken ej af den betydenhet att någon vigt dervid borde fästas; men, som vi i går berättade, räknar ligan bland sina medlemmar ett stort antal bankirer, köpmän, fabrikanter, således män af denna parisiska medelklass gom Hittills gjort sig känd för sin bildning och sitt sunda omdöme. Detär under dessa förhållanden fägnande att se huru en del af pressen behåller sansen och låter förnuftet och den sunda menniskokänslan göra sin stämma hörd. Vi ha ingen rätt, säger John Lemoinne i Journal des Debats, att uttalavordet hämnd. Vi ha ingen rätt. att förfoga öfver deras blod och lif som komma efter oss. Vår enda pligt är att sätta dem i stånd att tänka och handla fritt på egen hand, och de allena skola ha rätt att en dag afgöra, om de vilja ur sina fäders blod insupa hämnd. Det är nog för oss att lemna dem ett styckadt och afväpnadt fäderneslanc samt en skuld som skall betunga deras barnbarn. Om tillståndet på Montmartre ekrifver der 9 en korrespondent till. Indpendanca Belge Jag har i dag på förmiddagen under det herrligaste väder tägit mig en promenad på Montmartre. Der herrskade det fallkomligaste lugn. Alla kanoner och mitraljösel voro samlade på ett ställe, nemligen på terrängen.. mellan. La Tour de S:te Catherine och det svalg, som öppnar sig vid -Place Baint Pierre; skiltvakter förbjödo alla obehöriga tillträde till artilleriparken. vid foter af tornet. Man kunde emellertid komma kanonerna tillräckligt nära, för att kunna räkna dem. De stodo uppställda på den främsta delen af esplanaden bakom en graf, vid hvilken skiltvakter voro posterade. Såvidt jag kunde se, var det ej mer än vid pass 15 man inalles, som funnos på platsen. Det var den 125:e bataljonen som hade vakt. . De barrikader, som längre ned spärrade de til latsen förande gatorna och som voro förängda ända tt. till Boulevard Ornano, vorc så godt som nedrifna och hindrade ej trafiken. Nationalgardets hållning . syntes Vara helt fredlig, De protesterade alla mot afsigten-att vilja framkalla ett borgerligt krig; de ville -endast behålla. de mycket omtalade kanonerna som en ultima ratio, för den händelse republiken skulle bli förrådd. Man vet ej hvad man mest skall förundra sig ötver barnsligheten hos dessa menniskor, som nödvändigt vilja leka soldater. gent emot en fi