Aftonbladet – 16 mars 1871, sida 1

a SER, SM EE 0 DER KTIRSUIIUning han vill bibringa hären samt mera specielt redogjort tör omfånget af de öfningar han under da af honom gjorda förutsättninjgar anser tillräckliga för befäl och manskap, jöfvergå vi till en närmare granskning af I Sjoltve organisationen. Vi måste härvid dock ; förutskicka den anmärkningen, att det kaoi tiska tillstånd, som är utmärkande för hela ihr Mankelis motion, icke minst de delar, isom röra sjelfva orgavisationen, framställer så många svårigheter med afseende på en I detaljgranskning, att vi nödgas väsentligen ; hälla oss till hofvadfrågorna, ty huru detal:jerna verkligen skulle ordnas, derom lemnar ihr M. oss och enhvar uti de flesta fall i I okunnighet. i Rörande grunderna för armöns storlek och i fördelningea af de särskilda åldersklasserna på j aktiva armen, I aktiva ermåns ersättningstrupper och landstormen . är föga att säga, Hr Ma , dessa hänseenden icke väse slag som tidigare varit syuliga. jär att invända mot hr Mankells den mindre krigsfoten. Denna skr een utgöras af 4:de, 5:te och 6:t ; Na är likväl föreslaget att fö ö mötet, 15 dygn, skall undergås i 5:te och z j Gra repetitiousmötet, äfven 15 dygn, i T:de , åldersklassen, Följden häraf bir, att då 4:de, S:ta och 6:te klasserna vid: mo ring inkallas, har 4:de klassen undergått blott SA I dygas samt 5:te och 6:te klasserna blot 99 i Sygns öfning. De utaf dessa klasser, som ; ujutit afkortning af 1:a åretsrekrytmöte med 14 dygn, hafva endast undergått 70 eller 85 H al e NA dygns ötning. Under sådana förhållanden bör i det icke förvåna att hr Mankell med en arme igom hvilken i sjelfva ledet kommer att ,saknag dessa ovärderliga soldategenskaper, hvilka gifva prägeln a! fasthet och sammar håilniog åt des hela, der på det fasta befälec j ställes otillräckliga fordringar ej mindre izfi seende å humanistisk bidniog än å wmilitärisk utveckling, der mer än halfva antalet befäl utgöres af ännu ofollständigare utbildadt reservbefäl — det bör under sådana förhållanden icke förundra, sägs vi, att motionären med en sådan armå vill undviks fienden iatilldess densamma erhållit tillräcklig fasthet och krigsvana. Mot hr Mankells begränsniog af landtstormens tjenstgöringsskyldighet inom eget och avgränsande områden (di å första och brigadområdet kan den aomärkning med fog stämmelsen derom dels ä för sväfvande, dels motverkande ändamålet af ett starkt ortförsvar. Det ligger nemligen för öppen dag att, genom bestämmsnde, åtminstone hvad landtstormens förste uppbåd angår, af en viss gränslinie, hvaröfver den icke behöfver iräda, all samverkan mellan olika områdens landstormsafdelningar är omöjliggjord. Hvad infanteriets organisation beträffar, så, då man, sksom motionären, icke vidare in låter sig på organisationen än att dividera den beräknade -beväringsstyrkan med 100 och på sådant sätt anser sig hafva Organiserat 100 bataljoner, at hvilka han sätter 4 och 4 tillsammans till brigader, samt derjemte förklarar, att befälet består af ett visst antel fast aflönadt befäl och ett visst antal reserybefäl, hvarmed allt organisationen anses vara färdig, är det klart att kritiken måste sekna hålivuvkter vid bedömandet af en i så allmänns drag tecknad Organisation. Icke desto mindre finnes anledning till icke så få anmärkningar, s Till en början synes det underligt att icke provinsindelningen, i de fall der sådant 1 sig göra, bibehållits såsom grund för b: indelniogen, Så har t, ex. Christi län, som beräknats uppsätta 5 bataljoner, splittrats till 3:ne brigader, nemligen Biskinge, Christianstads och Skånska; Malmöhus län, som beräknats lemna 7 bataljoner, delats till 3:ue brigader: Malmöhus, Christianstads och Skånska; Örebro län, som beräknats utgöra 4 batalioner, splittrats till. 3:ne bri Ti Wesgumilands, Nerikes och Södermanlands m. fl. d,. Vidare föreslår hr Mankell indragning af underofficersgraden, under uppgift ett en stor del af denna nästan uteslutapde sysselsättes såsom kompanichefens biträde vid skrifning och räkenskapsföripga, Denna uppgift visar en förvånande obekantskap med verkliga förhållandet. Eudast en al kompaniets 4 å 5 underefåcerare kan med fog sägas vara kompanichefens skrifvarbiträde, och äfden deone är långtifrån uteslutande dermed upptagen. Hr Maakell vill icke desto mindre indraga hela underofficersgraden, för att i stället insätta en skrifvaregrad, hvilken icke Synes vara ämnad för avnan tjenstgöring än skrifvaregöromål och således helt ock bållet är att hänföra till civilstaten. Genom en sådan indragning skulle man icke allenast beröfva armön en väl behöflig reserv för officersgra— den, utan äfven stänga vägen till utveckling på det militära banan för en mängd personer, hvilka, vutån att ega tillfälle till förvärfvande at de insigter som äro nödiga för att vinna anställning som öfåäser, likväl ega ett visst mått al skolbildning som ställer dem i vetande och användbarhet betydligt öfver mängden, Hr Mankell framkastar i sammanbavg bärmed den meningen, att det Bynes nödvändigt att åt hela den folkklass, ur kvilkea underofficersgraden för närvarande rekryteras, lemna tillgång till åtminstone lägsta oiälcersgradens. Vi för del hälla töre utt ingen klass bör hafva privilegium på att rekrytera officersgraden, utan att endast kunskapen bör dertill berättiga; men i fall hr Menkell menas, att anspråken på kunskaper kos lägsta officersgraden ej böra ställas högre än hvad nuvarande underofficersgraden i allmänhet presterar, så måste vi deremot nedlägga vår allvarliga protest; uti denna hr Mankelis mening måste man i sådant fall se ytterligare ett bevis på det underskattande af kuaskapens vigt på det militära området, hvarom hela hans föreslagna organisation bär ett underligt vitnesbörd. Hr Mankell kommer derefter in på den ytterst vigtiga frågan om organisationen af betälet. Vi hafva ofvan redan visat beske ffenheten af den krigsbildning, som hr Mankel! anser för detta befäl behöflig, och vi skola här således blott taga i betrakiande det antal i de särskilda kategnar vn