Aftonbladet – 15 mars 1871, sida 2

don, förnekades detta på det bestämdaste af mr Galloway. Han bade ingentiog för min räkning att uträtta på dylika ställen, och jag är säker på att han ej kunde hafva det för sin egen. Roland satt ganska pedslagen och drog i sina polissonger. Med sitt. spänstiga lynne hade han under resan invaggat sig i ett hopp, som blef allt lifligare ju närmare han kom fram, så att när han anlände till mr Galloway hade han nästan lyckats öfvertyga sig, att om han ej precis skulle mötas af Arthur i egen person, så borde det åtminstone der finnas nyheter om honom, Detta var orsaken till det högljudda och otåliga anfallet på porten. Jag är säker på ru att hen ligger på botten af Themsen, Jag hoppades så visst att ni skulle kunna Ha nägot upplysande att meddela, fom ni förut glömt, mr Galloway. Glömt! upprepade mr Galloway nästan retligt. Om jag så visst erinrade mig mina synder;unge man, som jag erinrar mig allt hvad som rör konöm, så vore det kanske bättre för mig. Hans förtust har gjort mig: sjuk af ängslan och det blir kanske min död. : När en redlig, aktad, gudfruktig ung man sådan som Artbur Channing, hvilken jag! verkligen tror passäde bättre för himlen: än jorden, — när en sådan man plötsligt och hemlighetsfallt försvioner Battetid i London; utan att man kan finna något spår efter honom; så kan man ej annat än befara det värsta. Jag tror att Arthur Channiog blifvit mördad för den penningsumimas skull som han bar på sig. -Mr Galloway drog. upp sin häsduk och med sitt upphettade ansigte, hvarvid nattnössan sköts litet mera åt sidan. Den åsigt nan yttrat öfverensstämde alldeles med den1i iom Roland förut fattat, och attnu höra denr