Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 4

j se BLÅNDADE AMNEN Galen i Kristina Nilsson. Det är icke att undra på, skrifver musiktidningen Signale, om någon blir förtjust i henne, ty Nilsson är en vac: ker flicka, är i besittning af de största röstmedel och förstår att rätt bra kokettera såväl på scenen som utom den. Nästan hela Nordamerika är förtjust i henne. Man ger till hennes ära de mest lysande fester och betalar för att få höra henne på konserter de kolossalaste pris. Hr Jerome Myer öfverdref dock något sin förtjusning — han blef alldeles galen. Det var i Chicago. Kristina Nilsson bodde, jemte de öfriga artisterne som medföljde på konsertresan, i Sherman House. Bland de många personer, som infunno sig der för att få se och tala med den firade primadonnan, var också en femtiofyra-årig, ståtlig, elegant man, hvilken dock liksom så många andra blef af såväl Strakosch gom af tjenstpersonalen afvisad vid hvarje besök han gjorde i hotellet. Hr Myer lät dock ej afskräcka sig af detta, han köpte till och med ett par präktiga hästar och vagn för att fara ut och åka med Nilsson. När han kom till hotellet lemnade han alltid sitt visitkort, och en hel hop sådana fanns der soplad. Slutligen skref han en dag följande bref till hotellets föreståndare: Honourable David Gage! Jag har varit mer än tjugo gånger i ert hotell med noter åt fröken Nilsson, och er betjening lät mig ej få träffa henne, ja man ville ej ens säga mig nummern på de af henne bebodda rummen. Igår köpte jag Sherman House, och nu befaller jag r att afakeda hvarenga bokhållare, uppassare o. 8. v. och enga gera andra som förstå att artigare bemöta gäster. Jerome Myer.a Samma afton infann sig samme man j hotellets Parlour, der just flera damer voro samlade, och beställde ett bad — han skulle nemligen gifta sig med Nilsson och det genast ändå. Hotellbetjeningen skyndade i rätt tid in till galningen och förde honom till centralstationen, Under vägen dit slog han sönder ett dyrbart butikföngter. I dårhyset har han nu tid att fortsätta sina kärleksdrömmerler, Han påstår der med bestämdhet, att fröken Nilsson meå gro väntar honom och att blott afundsjuka menniskor hindra dem från att bli lyckliga. — Paris Charivari har icke förlorat något af sitt glada humör unåeR belägringen. Ett af dess senaste nummer innehåller en teckning af Cham, föreställande en familjfader, som, hällände sin lilla son i banden, söker skydd undan ett regn af projektiler. Pappal säger gosaen, hvad är det der som faller rundtomkring 08s? — Mitt barn, svarar fadren, det är finalbuketten i den helige Napoleong stora fyryverkeri..