undertecknade invånare i Rom parlamentet att äfven på jesuiterna i Rom tillämpa den i de öfriga provinserna gällande lagen af Mars 1848., Två medlemmar af det italienska parlamentet, Farini och Corte, ha interpeilerat reeringen om landets militärförhållanden. Den förre framhöll med eftertryck, att Italiens försvarsmedel äro otillräckliga. Grävsförsvaret är mycket otillfredsställande, sade han; man bedrager sig, om man sätter stort värde på fästningsfyrkanten; denna hade blifvit anlagd emot Italien, icke för Italien; hamnarne, arsenalerna, kusterna äro öppna. Om Alessandria och Cassale kan man efter vapnens förbättring knappt mer tala; de kunna anses för artillerigepoter, men icke lör fasta platser. Talaren öfvergick derefter till oredan i den inre förvaltningen och förklarade till slot det vara nödvändigt att reorganisera armön efter preussiskt mönster och förändra beväpningen enligt de senaste förbättringarne. — Corte framställae andra behof i afseende på beväpningen, befästningarna och förvaltningen. Parlamentet hade aldrig vägrat behöfliga medel för armena och skulle icke heller nu göra det, förklarade han, om det gällde nationalförsvaret; men regeringen måste gifva tillräckliga garantier, att dessa offer icke såsom hittills föllo ned i den militära byråkratiens afgrund, — Krigsministern Riccotti sökte naturligtvis försvara landets tillstånd i afseende på beväpning, men måste dock erkänna mnödvändigheten af stora reformer och lofvade inlemna ett lagförslag för den nödvändigaste beväpningen. Han medgaf äfven, att det vore bäst att antaga det preussiska systemet med treårig tjenstetid och fyraårig reservtjenst. Antalet vapen var tillräckligt, men deras qvalitet icke tillfyllestgörande. Da: italienska geväret är dock jemngodt med det preussiska; deremot är intetdera så godt som chassepotgeväret.