vAnDcCH Han ue de Fottiers Mycket väl, OC I3 erför vilja de söka söndra, öfvertala och be!; icka oss, med ett ord göra allt för att af-l: na oss, De skola använda tålamod och l: 1 : ;rställning och all sköns list för att beröfva aris milis den ena dagen hennes patroner, ls en andra hennes bajonetter och slatliger jelfya gevären, Men för alt ej mista geären, låtom oss tags och behålla kanonerna. : uegeringen af den 4 September och general rochu ville ej begagna nationalgardet tilllil tadens försvar. De fruktade att de skulel: egra trots dåliga operationsplaner och dåliga eneraler. I dag vill man ej tillåta vationsiardet att försvara republiken, utan har ställt I. et under befäl af general Vinoy, ilkez istorien skall nämna som kapitul eneralen?, samt af general Aurelles, som lifva Pupplösningsgeneral, sedan han varit återtågsgeneral. Det är en förolämpning 10; nationalgardet att gilva det en sädav hef. General Anrelles förstår inte att slål. enden, utan endast att låta skjuta soldater; et är derför han blifvit vald. Må nationalardet väl komma ihåg, att det icke är en rmå, hvaraf man eger fordra en passiv lyd-l: ad, otan att det är folket i varen; att det j bör mottaga befallningar från en chef, det j sjelf valt, och framförallt att det bö rålla kanonerna för att försvara Paris mot len yttre fienden och gevären för att rädda epubliken från de inre. — Cri du Peuple, n annan tidning af samma skrot och körn, öreslår på follt allvar att Seinedepartemenet skall organisera sig som en särskild och jeltständig republik, då Paris ej är starkt 10g att påtvinga alla de andra departemenena sin vilja. Den revolutionära rörelsen hade den 4 börat med plundringen af en gobelinsfabrik, i wvars rymliga lokaler krigsförvaltningen unler belägringen hopat stora massor ef amnunition. Nämnda dag ryckte omkring 40 officerare i spetsen för en väpnad styrka af omkring 1000 man ur olika natiopalgardespataljoner mot fabriken och förklarade för ntendenten att de tänkte sätta sig ibesittving af all den krigsmateriel, som fanns derstädes. Förråderna bevakades af 1 officer och 80 man sergeants de ville. Desse ville göra motstånd, men för att förekomma ett blodigt handgemäng öfvertalades de af intendenten att marschera sin väg, hvarefter insurgenterna förde hela ammvnitionsförrådet till mairiet, der relan 18 kanoner stodo, som de tagit på ett annat ställe. Sannolikt var det den lyckliga otgängen af denna expedition, som hos dem väckte tanken att följande natt storma fängelset S:t Pelagie, men här stötte de på en afdelning linietrupper under vapen, och, ehuru de voro långt talrikare än dessa, ansågo de dock rådligast att skyndsamt draga sig tillbaka. I de särskilta förstäderna fanncs det i början af månaden ej mindre än 12 artilleriparker och 700,000 patroner. En korrespondent från Bordeaux till Siecle (i Parish, den fr3n krigets början bekante Jules Claretie, skildrar på följande sätt nationalförsamlingens utseende i det ögonblick, då Conti sökte få ordet till förmån för Napoleon: Iogen som ej sjelf bevitnade det dramatiska upopträde som på ett sä oklokt sätt framkallades af Conti, och som endast känver det af Moniteurz kalla, sterografiska berättelse, kan göra Big ens en aflägaen föreställning derom. Aldrig har pågon målare, nägon slårig så skicklig sceiinetroktör drömt sig en sådan tsblå. Alla församlinsens medlemmar hade i den mest upprörda stämning sprungit upp från sina platser. 700 deputerade ropade och svängde hattarna, förbittrade, indignerade, men fast beslutca att drifva sin vilja igenom, ropande: Afsättning! Den bonaparteska dynastiens afsättning! På tribunen stod en mager gestalt, en lorgnett i ena ögat, till hälften obehaglig, till hälften komisk att åse. Det var Conti som trotsade hela församlingens vrede och förblet orörlig och iskall midt under den allmänna uppståndelsen. Larmet och oväsendet tilltog och hånande ord slungades mot handsekreterarens hufvud, ämnade åt hans herre. ,Ingen feg usling! Ingen förrädare!s Efterband som raseriet steg blefvo skriken allt vildare, de deputerade knöto hänlerna och ropade: Ned med bonaparterna! Då såg man plötsligt i detta tumult, i denna storm, ett annat ansigte dyka upp vid sidan vf Contis magra fysionomi, ett rödlätt, friskt insigte med hvitt hår och skögg: Victor Hugo, författaren till Napoleon le Petit, stod bredvid sekreteraren hos mannen från Sedan och af den 2 Dec., och från alla sidor utbröt nu på en gångsopet: Straffet! Nu ir straffet kommet!. De sex depnuterade som röstade emot dynastien Bonapartes afsättniog voro utom de yra corsikanerna Conti, Abatucci, Gavini ch Galiano dIstra, Eschassöriaux från Chaente och Roy de Laulay från Charente Inerieure. Om det uppträde i nationalförsamlingens session den 8, då Victor Hugo nedlade sitt nandat, ega vi nu några detaljer. Den af ;yråerna som hade sig uppdragen pröfningen Cd Garibaldis val, föreslog att det måtte förlaras ogiltigt på grund af hans främmande ationalitet, i parentes sagdt, en alldeles onölig förklaring då han ju sjelf nedlagt sin ullmakt. Victor Hugo uppträder då för att ;ekämpa byråns förslag. Ingen makt i Euopa, säger han, hade bistått Frankrike i less nöd. En enda man hade gjort det och lenne man vore Garibaldi. Hsn hade tillika rarit den erde af de för Frankrike stridande seneralerna som ej biitvit besegrad. Vid lessa Hugos ord utbryter ett ofantligt larm salen, — Han tillköpnsger nu att han redägger sin fullmakt, och på presidentens fråga m han vidhåller denna afsägelse, förklarar an den vara eitt oäterkalleliga beslut och smnar sa:en, dervid utropande nägra ord som anseende till det starka larmet ej kunna öras. Han har sedan skriftligen förnyat sin fsägelse i ett bref till presidenten, som af lenne upplästes i församlingens session daen derpå och der han skrifver: För tre eckor sedan vägrade församlivgen att höra raribaldi, i går vägrade hon att höra mig. lag nediägger mitt mandat. Äfven Ranc, Rochefort, Pyat, Malon och ridon, allesammans, med undavtag af den ste, tillhörande yttersta venstern, ha drait sig tillbaka, som do-i en skrifvelse till residenten förklara, emedan de ej ville sitta n dag längre i en församliog som sönder-! tyckat Frankrike., Pyat dock i en särskild, ; f smädelser mot Favre uppfyld skrifvelse ärklarande. att han ei deriör nedlade sin