Kamrarne hade åter sammanträden i går afton för handläggning af åtskilliga från lördagssammanträdet på föredragningslistan qvarstående ärenden, som icke hunno då afgöras. Förnämsta intresset koncentrerade sig dervid på behandlingen i Andra kammaren af frågan om ändring af 72 Regeringsformen, så att derur skulle utgå såväl den bestämmelse, som förklarar, att riksbankens sedlar må såsom mynt i riket erkännas, som ock stadgandet att dessa sedlar skola efter deras lydelse med silfver inlösas. Oaktadt initiativet till reformen denna gång utgått från regeringen, som i afgifven proposition föreslagit densamma, hufvudsakligen såsom en förberedelse till den myntreform, genom hvilken landet skulle öfvergå från silfvermyntfoten till guldmyntfot, voro utsigterna till densamma inom Andra kammaren denna gång icke större än vid de föregående riksdagar då samma angelägenhet varit genom enskilda motioner eller genom konstitutionsutskottets eget initiativ bragt å bane. Man fick också aåterhöra en hel del af de argumenter, som vid föregående tillfällen blifvit af motståndarne anförda, och bland hvilka det hufvudsakligaste eller antydningarne att under reformförslaget döljer sig ett förstocket privatbanksintresse, icke heller nu saknades, Så till. vida tycktes emellertid en förändring hafva ionträdt i situationen, att man äfven å deras sida, som voro motståndare till reformen, allmännare än tillförene erkände olämpligheten och ohållbarheten af en bestämmelse, som förklarar sedlar vara mynt, samt önskvärdheten att denna bestämmelse må ur grundlagen undanrödjas. Anhängarne af dessa åsigter grundade derföre mera än förr sitt motstånd på invändningar och betänkligheter mot det sätt för förändringens åstadkommande, som nu blifvit föreslaget i den afregeringen framlagda och af konstitutionsutskottet tillstyrkta ropositionen. De hufvudsakligaste bland lossa mot föreslagna lydelsen af grundlagsparagrafen riktade anmärkningar angingo saknaden i densamma dels af någon bestämmelse, genom hvilken riksbankssediarne göras till lagligt betalningsmedel, så länge de af banken enligt deras: lydelse infrias, dels af stadganden, som reglerade förhållandet mellan staten och innehafvarne af riksbankens sedlar vid riksbankens möjligen blifvande insolvens. Man ansåg derjemte något försigtighetsmått af nöden, så att icke förhållandena möjligen måtte gestalta sig så, att under det man borttog tvångskursen på riksbankens sedlar, man kunde lemnsa en utväg öppen för sedelutgifvande privatbanker att vinna en sådan. Bland de talare med sakkännedom och ötverblick af ämnet, hvilka yttrade sig i denna riktning, såsom herrar Ljunggren, Koskull, Ehrenborg, Key och Dufva, framlade den sistnämnde till och med grunddragen till en sådan reduktion at 72 S, genom hvilken ur densamma skulle undanrödjas såväl bestämmelsen att sedlarne skola erkännas såsom myat, som ock det hinder, som paragrafen nu anses lägga emot mynt