ämplig till stamsoldat, och denna hans lämpighet framträder ännu starkare, då man ager i betraktande hans förläggning midt bland den befolkning, hvars söner han är sallad att i farans ögonblick stödjan. Det är klart, att jemte dessa egenskaper ordras äfven vapenkunnighet och att något ;fvermått i det hänseendet icke kan ernås vå den åt rekrytbildningen anslagna tid. Men let är också bekant, att man på senare tilen arbetat på att såvidt möjligt är öka den ndividuella utbildningen för krigets värf. Vi erinra blott om de underbefälsskolor, som årligen hållag, dels förberedande åregementsmötesplatserna under 42 dagar, dels å Carlsborg under 75 dagar, samt om de timmermans-skolor (kanske rättare fortifikationsskolor) samt skjutskolor, som årligen ega rum. Om fältarmen skall till sin hufvudmassa atgöras af värnepligtige, som under någon kortare tid erhållit nödtorftig vapenöfning, så är det af vigt att inom hvarje kompani och inom hvarje pluton finnes några man, som befälet redan från början riktigt känner och på hvilka det kan lita, i afseende på fallständig kännedom om soldatens åligganden och det ansvarsfulla i deras punktliga fullgörande. Endast derigenom kan man tänka sig att en mindre öfvad armö af värnepligtige skell kunna hastigt, men ändock med full reda och ordning mobiliseras samt utan dröjsmål och utan att söka utrymme för undvikande rycka an emot en angripande fiende. Vi bestrida emellertid ingalundaattöfningarne äfven för den stora mängden af värnepligtige må bli så omfattande, som tillgångarne något sätt kunna medgitva och att de öra ställas så mycket som möjligt på åstadkommande af praktisk krigsduglighet, med åsidosättande af alla onödiga militäriska grannlåtsaker och finesser. Mod, fosterlandskärlek, intelligens och andra vigtiga faktorer i fråga om en här, som skall försvara landet, kunna aldrig göra den omfattande och ändamålsenliga öfningen mindre nödig. Man torde utan öfverdrift kunna säga, att mod nu för tiden finnes hos alla europeiska nationer; det är numera ingen så stor heder att vara medig; det är nu blott en mångdubbelt större skam än förr att vara feg. Ett större mått f bildning höjer en trupps värde och medgifver äfven nägon minskniog i öfningstiden, men dock blott inom vissa gränser, och under inga omständigheter kan den göra öfningen obehöflig eller berättiga till att göra den ofullständig. 1870—71 års krig visar bland annat ganska klart värdet af en någorlunda fullständig militärisk öfning och deraf härflytande sammanhållning och taktisk beräknelighet. Detta framgår icke blott af de sammandrabbningar under senare delen af kriget, der till antalet underlägsna tyska trupper slagit till numerären betydligt öfverlägsna, men oöfvade franska armöer, utan äfven af åtskilliga omständigheter från förra krigets första månader. Det är tillräckligt att erinra derom, att Mac Mahon vid Wörth med 45,000 man tillfogade de honom så betydligt öfverlägsna tyskarne en förlust af mera än 8000 man, under det Trochu vid det stora utfallet den 19 Januari, då det framför allt borde gälla att segra eller dö, icke med 100,000 man lyckades kasta tillbaka den styrka af 20,000 man, som på den punkten ställdes mot honom och icke en gång lyckades tillfoga sin fiende en tredjedel af den förlust, som Mac Mahon åvägabragte vid Wörth. I de tre dagarnes strider omkring Metz (14, 16, 18 Aug.) förlorade tyskarne närmare 50,000 man i döda och särade eller flere än alla striderna kring Paris och mot generalerna dAurelle, Chanzy, Faidherbe och Bourbaki sedermera kostat dem; hvilket visar, att om den franska armen vid krigets början fördes illa, var underlägsen i artilleri och genom strategiska miestag kom att kämpa under de ofördelaktigaste vilkor, så hade dock trupperna, såväl bataljoner, som brigader och divisioner det taktiska samband, den sammanhållning, ordning och lystring, som endast verklig öfning kan gifva, och egde dessa egenskaper i så nycket högre grad än de trupper, som sedermera uppsattes 1 Frankrike, att någon jemförelse icke kan ifrågakomma. an kan icke i vår tid improvisera ett försvar. Det är icke nog att hafva kanoner, gevär, hästar och folk; utan allt detta måste bilda en verklig krigshär, förd af dugligt be. fäl och bestående af öfvade soldater, som kunna hålla tillsammans och förstå bruka sina vapen, men tillika förstå både att uthärda fiendtlig eld och slita ondt på oräkneliga sätt, utan att disciplinen brister. Se an äter