Aftonbladet – 13 mars 1871, sida 1

utan staternas direkta eller indirekta medverkan. I Amerika, der jernvägsväsendet i överensstämmelse med folkets 2nda och institutioner fritt fått utvecklas, har det åstadkommits, dels genom upplåtande af staten tillhörig jord uticed de blifvande jernbanorn2, hvilken sedermerz af bolagen afyttrades sedan jernvägen fullbordats, dals genosa bankprivilegier och på många andra för Amerika egendomliga sätt. På det:a vis har emellertid inom Nordsmerikas Förenta stater ett jernvägsvät utbildsts, i längd uppgåenda till cirka 7800 engelska mil eller ej lävgt ifrån samraa längd som Europeiska fastlevdets samtliga jernväger, hvilka tillsammans upptaga en längd gf 10.000 mil, och som mer än något annat bidragit att lyte amer nationen till den böjd af iotel och v någa hvarpå den fö att hestigt utplåra sp b närjande krig, bvars motbild Europsieke eps skådat i det sedoaste fransk-tyska. Gerom let praktiska och biter ändsmå vångarne aträvgt lämpa amerikanska jernvägs rafikerade, hafva de och ekniog ku supeisk joanväg. Maa har mot det smerikenska js systemet anvärkt dess iomförelse med det enrop leita är förhållandet vid de först vanorna, qvarstår dock sösom ett stt de praktiske amerikanarne på kunnat ästadkomma ett jernvägs elsevis tilligt pris tll stor utsträckni lyckshändelsersa knappast äro flero nåoga af Enropas banor, och hvarut lelen af sträckorna efter skedd fö kunna möta sig med, och, hvad psserage nes komfort avgår, vida öfvergår hvilkea euPopejak jernväg som helst. Earopa åter, der till följd af urgamla traditioner och det rådande centralisationssystemet, hvarje initiativ måste regeringarna, skulle detta förhällan cverka på jerovägsfrågan. Med undeant sf England, der nationalvälmågan är större ch folket mera vandt att sjelft taga sina nselägenheter om hand, måste r-gsringarne sripa n i jernvägsfrågan, och sålunda sommo i Frankrike, Tyskland, Beigi vien, Itslien, Ryss!and, Sverige, m. fl. ;. k. statsbaror, hvilka anl:des och tra rades för etatens egen räkning, Och el letta under vederbörliga kontroller och reviionar gick mycket ordentiigt, och i afseende vå trafikens reglementariska bedrifvende icke amnade något öfrigt att önska, så fann man ikväl snart, att jernvägsaätets utgrening ill alla landsdelar vore en lifsfråga för hvarja tat som icke ville blifva efter i täflan med undra såväl i afseende på mnationaliörsvaret som industrisns utveckling, och stt en sådan itgreniog till följd af de stora kostnaderna cke kunde ästadkommas om statshanesysienet forsattes. Man fann, med ett ord, praktiskt svar på len gamla satsen, att staten väl bör uppnuvira industrien, men icke je! nd icdustriella före!:ag, som jopvi y något sådant har alvig lyckat skyvdada öfverallt att så svart som I y vergå till ett annat system, det stt i stödja ens jag som vil Dylika unders såsom: ined rän r nyggnadskapitalet e medelst använd a senare tiders 4 suld, som I I Sverige itförda privsta jernvä lesta fall lemrats me ägpnivgskapitslet, och hafva alla des: L ch stora bolag till antalet ej mindre än 22, ned undantag af den senzst eller 1857 bordade jernsvägen, hvilken efter öppranc ör trafik hafs att kämpa med mångas o; samina förbållanden, till alla delar folgjort a ränteoch amorteringsliqvider, och sört är att äfven sistnämnde bana kommer tt jallgöra siva åligganden till rafiken under sista året betydli Uzderstöd till enskilda jernvägsbyggasder vörjades redan i liften skala att of staten emnas 1849, ökades derefter till 1863 års iksdag, då anslagen uppnådde sin kulninaiouspunkt, enär ej mindre än 9,644,000 rår wnvisades som lån till privata bibasedyggnaier, hvilka alia sedan blifvit utiörga och utom de inbetalta ränteliqviderna ä de ernhålina lånen, evligt kongi. trafikstyrelsens oficielia berättelse, visat sig gifva en ganska od inkomst till statsverket genom ökad traik å stambanorna. Vid Herrljuoga fanns före Borås och Udlevalla— Wenersborgsbanorans byggnsdivgen station, så att nästan hela inkomsten vid lenna station, uppgående 1869 till 215652 rår t2 öre, ken anses hafva tillskyndats statens urnvägar genom ofvanpnämde båda bibsnor. — Vid Alvesta station nppgick bruttoinkonsten 1864 eller året före Wexiö-banans öppnande ör trafik till 41,697 rdr, nen 1869 till 194,870 dr. — Vid Hessleholms året före Kristianstad-banans fullbordan till 65,910 rår och 1869 till 180.415 sarst slutligen hade vid E3sifs station, der Ystedoch Lands Helsingborgs-hansnorna anslata, under sen wr och förhållanden trafikinkomsten ökats rån 14261 rår till 295226 rdr, hvaref är art, att dessa bibanor g ökat Iskyndat statsbanorna en tomst, som utom den rärta bole 2 de erhålloa lånen, i det änten på detta und Ja stora fördelarna ör statsverket Med 1863 års riksdag va ped understöds lemnande, ty ) Endast här i Sverige fortsättes ännu statsbare byggandet, eburu det bevisata, och lätt au bebevisas, att flera och stors fördelar och betpatinnar oalatla tilll yndana dat allmänna Arh javn